Det är en livets lag att vår kropp behöver rörelse. Varje organ i kroppen har sitt speciella arbete, och dess utveckling och styrka beror på hur väl detta arbete utförs. När organen är i normal verksamhet ger detta styrka och spänst, medan overksamhet har en benägenhet att leda till försvagning och död. Bind upp en arm, bara under några få veckor, ta sedan bort förbandet, och du skall se att den är svagare än den arm som varit i normal rörelse under samma tid. Brist på rörelse har samma inverkan på hela muskelsystemet. HHM 137.1
Inaktivitet orsakar ofta sjukdom. Motion ökar blodcirkulationen och får blodet att strömma jämt i hela kroppen. Men vid inaktivitet cirkulerar inte blodet fritt, och de utbyten som sker i blodet och som är så nödvändiga för liv och hälsa, äger inte fritt rum. Huden blir också overksam. Orenheter utsöndras inte på samma sätt som de skulle göra om blodcirkulationen hade förbättrats genom kraftfull motion, huden hade hållits frisk och lungorna hade försetts med en riklig mängd ren, frisk luft. När kroppen befinner sig i ett sådant tillstånd, läggs en dubbel börda på de kroppsorgan som har till uppgift att utsöndra avfallsämnen, och resultatet blir sjukdom. HHM 137.2
De långvarigt sjuka borde inte uppmuntras till fortsatt inaktivitet. I de fall då det förekommit allvarlig överansträngning på ett eller annat sätt, kan en tids fullständig vila ibland avvärja allvarlig sjukdom, men de sjuka behöver sällan avstå helt från aktivitet. HHM 137.3
De som har brutit samman på grund av tankearbete borde vila från tröttande tankar, men de skulle inte ledas till att tro att det är farligt att överhuvudtaget använda sina mentala krafter. Många har en benägenhet att betrakta sitt tillstånd som värre än vad det egentligen är. En sådan inställning gynnar inte tillfrisknandet och borde inte uppmuntras. HHM 137.4
Predikanter, lärare, elever och andra som sysslar med tankearbete, lider ofta av sjukdom på grund av hård mental ansträngning utan någon avkoppling genom fysiskt arbete. Vad dessa personer behöver är ett mera fysiskt aktivt liv. Strikt måttlighet i vanorna, tillsammans med passande motion, skulle säkerställa såväl de mentala som de fysiska krafterna och ge uthållighet till alla som sysslar med tankearbete. HHM 137.5
De som har överansträngt sig fysiskt borde inte uppmuntras att helt avstå från fysiskt arbete. Men om arbetet skall bli till största möjliga nytta, borde det vara regelbundet och angenämt. Arbete utomhus är det bästa, och det borde planeras så att de försvagade kroppsdelarna stärks genom att de används. Hjärtat borde vara med i arbetet, så att det inte urartar till enbart slavgöra. HHM 137.6
När de långvarigt sjuka inte har något som tar upp deras tid och uppmärksamhet blir de självupptagna, dystra och irriterade. Ofta fastnar de i sina negativa känslor tills de börjar tro att de är mycket sjukare än de egentligen är, och blir då helt oförmögna att göra någonting. HHM 138.1
För alla dessa människor skulle lämplig motion visa sig vara ett effektivt botemedel. I några fall är den helt oumbärlig om man skall få hälsan tillbaka. Viljan aktiveras genom fysiskt arbete, och vad sådana invalider behöver är att få viljan väckt till liv. När viljan inte används blir fantasin sjuklig, och det är då omöjligt att stå emot sjukdom. HHM 138.2
För de flesta långvarigt sjuka är overksamhet den största förbannelse som kan drabba dem. Lätt, nyttigt arbete belastar inte sinnet eller kroppen, utan har en positiv inverkan på båda. Det stärker musklerna, förbättrar cirkulationen och ger den sjuke tillfredsställelsen att veta att han inte är helt oduglig i denna aktiva värld. Han kanske bara kan göra något litet till att börja med, men han kommer snart att märka att hans krafter ökar, och arbetsinsatsen kan ökas i samma takt. HHM 138.3
Motion hjälper den som lider av matsmältningsbesvär genom att den ger matsmältningsorganen en hälsosam spänst. Intensivt studerande eller kraftig fysisk ansträngning strax efter måltiden hindrar matsmältningen, men en kort promenad, med huvudet höjt och skuldrorna bakåtdragna, är däremot mycket välgörande. HHM 138.4
Trots allt som sagts och skrivits om hur viktigt det är med motion, är det fortfarande många som inte bryr sig om att motionera. Några får övervikt därför att kroppens system slammas igen och fungerar trögt, medan andra blir magra och svaga därför att deras vitala krafter går åt för att göra sig av med all överskottsmat. Levern blir överbelastad i sitt arbete att rena blodet från orenheter, och sjukdom blir följden. HHM 138.5
De som lever ett stillasittande liv borde, när vädret tillåter, motionera ute i friska luften varje dag, sommar som vinter. Promenader är bättre än åkturer i öppet ekipage, för det sätter fler muskler i rörelse. Lungorna tvingas till hälsosamt arbete, eftersom det är omöjligt att gå raskt utan att fylla dem med luft. HHM 138.6
Sådan motion skulle i många fall vara bättre för hälsan än medicin. Läkare råder ofta sina patienter att åka iväg på en sjöresa, besöka någon hälsokälla eller resa till olika platser för att få klimatombyte, när patienterna i de flesta fall skulle bli friska, och dessutom spara tid och pengar, om de åt måttligt och fick trevlig och hälsosam motion. HHM 138.7