Det är många som menar att man kan begränsa dryckenskapen genom att ge försäljningsrättigheter till dem som skall få tillåtelse att sälja alkohol. Men att ge sådana rättigheter är detsamma som att ställa försäljningen under lagens beskydd. Staten godkänner att den får pågå, och uppmuntrar därigenom det onda som den påstår att den vill begränsa. I skydd av lagen upprättas bryggerier, brännerier och vinfabriker över hela landet, och spritförsäljaren kan bedriva sitt arbete utanför våra egna dörrar. HHM 197.1
Ofta är han förbjuden att sälja alkohol till den som är berusad eller är en känd alkoholist, men arbetet att göra ungdomar till alkoholister går stadigt framåt. Det är genom att skapa en alkoholtörst hos ungdomar som alkoholhandeln hålls vid liv. De unga leds vidare, steg för steg, tills alkoholdrickandet blir en vana, och det skapas en törst som måste tillfredsställas till varje pris. Det skulle vara mindre skadligt att lämna ut alkohol till den oförbätterlige alkoholisten, vars undergång, i de flesta fall, redan är bestämd, än att låta blomman av vår ungdom lockas till fördärvet genom denna förskräckliga vana. HHM 197.2
Genom att legalisera alkoholförsäljningen utsätts de som försöker komma bort från alkoholvanan för ständiga frestelser. Man har upprättat institutioner där offren för dryckenskapen kan få hjälp att övervinna sitt begär, och detta är ett gott arbete. Men så länge alkoholförsäljningen godkänns av lagen får alkoholisterna liten nytta av sådana institutioner. De kan ju inte stanna kvar där för alltid. De måste komma tillbaka till en plats i samhället igen. Även om de lyckats behärska begäret efter alkohol har begäret inte försvunnit helt, och när frestelsen kommer över dem igen, vilket den gör vart de än vänder sig, blir de alltför ofta ett lätt byte. HHM 197.3
Den som äger ett argsint djur och låter det gå fritt, trots att han känner till vilket lynne det har, hålls ansvarig inför rikets lagar för den skada djuret kan åstadkomma. I de lagar som Herren gav till Israel föreskrev han att när ett djur, som ägaren visste var argsint, dödade en människa, skulle ägaren betala med sitt eget liv för sin vårdslöshet eller illvilja. Efter samma princip borde myndigheterna, som ger tillstånd åt försäljaren att sälja alkohol, hållas ansvariga för föjderna av hans försäljning. Och om det är ett brott värt dödsstraff att låta ett argsint djur gå löst, hur mycket större brott är det då inte att godkänna alkoholförsäljarens arbete! HHM 197.4
Man beviljar tillstånd med förevändningen att det ger inkomster till statskassan. Men vad är dessa inkomster i jämförelse med de enorma summor som läggs ut på grund av den kriminalitet, mentalsjukdom och fattigdom som är en följd av alkoholförsäljningen! En man som är påverkad av alkohol begår ett brott, han förs in i rättsalen, och de som beviljade alkoholhandeln tvingas ta itu med frukterna av sitt eget verk. De tillät försäljningen av en dryck som fick en förnuftig människa att bli från vettet, och nu måste de sända mannen till fängelset eller galgen, medan hans hustru och barn ofta blir utblottade och måste försörjas av det samhälle där de bor. HHM 198.1
Om man bara tänker utifrån den ekonomiska synvinkeln, vilken dårskap är det då inte att tillåta en sådan affärsverksamhet! Men vilka inkomster skulle kunna ersätta förlusten av en människas förnuft, vanställandet av Guds avbild i människan och ödeläggelsen av barnens liv när dessa tvingas till fattigdom och förnedring, och till att föra vidare till sina egna barn det arv av onda böjelser de fått från sin alkoholiserade far? HHM 198.2