Den högsta av alla vetenskaper är vetenskapen om hur man leder människor till frälsning. Det största arbete en människa kan eftersträva, är att leda människor från synd till helighet. För att kunna utföra detta arbete måste en bred grund läggas. Det behövs en omfattande utbildning — en utbildning som kräver en omtanke och ansträngning av föräldrar och lärare som inte krävs när man undervisar enbart i de allmänna ämnena. Det behövs något mer än att utveckla intellektet. En utbildning är inte fullständig om inte kroppen, sinnet och hjärtat utvecklas likvärdigt. Karaktären måste disciplineras på rätt sätt för att den skall nå sin högsta utveckling. Alla sinnets och kroppens förmågor måste utvecklas och fostras rätt. Det är vår skyldighet att utveckla och träna upp varje förmåga som kan göra oss till mer effektiva arbetare för Gud. HHM 231.2
En sann utbildning omfattar hela människan. Den lär oss hur vi skall använda hela vår varelse på rätt sätt. Den hjälper oss att använda hjärna, ben och muskler, kropp, sinne och hjärta på bästa sätt. Sinnets förmågor, som är de högre krafterna, bör råda över kroppens domäner. De naturliga begären och lidelserna bör styras av samvetet och de andliga bevekelsegrunderna. Kristus visar vägen för mänskligheten, och det är hans avsikt att leda oss in på ädla, heliga och rena vägar i arbetet för honom. Genom sin nåds underbara verk kommer han att göra oss fullkomliga i honom. HHM 231.3
Jesus fick sin utbildning i hemmet. Hans mor var hans första lärare. Från hennes läppar och från profeternas bokrullar fick han kunskap om himmelska ting. Han bodde i ett arbetarhem på landet, och bar troget och glatt sin del av hemmets bördor. Han som hade varit himlens befälhavare var en villig tjänare, en kärleksfull, lydig son. Han lärde sig ett hantverk, och med sina egna händer arbetade han i snickarverkstaden tillsammans med Josef. Klädd som en vanlig arbetare gick han på gatorna i den lilla staden, till och från sitt anspråkslösa arbete. HHM 231.4
Människor på den tiden värdesatte allt efter yttre glans. Allt eftersom religionen hade avtagit i kraft, hade den tilltagit i pompa och ståt. Lärarna på den tiden försökte vinna respekt genom yttre prakt och pompöst uppträdande. Jesu liv stod i stark kontrast till allt sådant. Hans liv visade hur värdelösa de ting var som människorna tyckte var helt nödvändiga. Han sökte sig inte till sin tids skolor som förstorade det som var av liten betydelse och ringaktade det som var betydelsefullt. Han fick sin utbildning från de källor som himlen valt — nyttigt arbete, studiet av Skrifterna, naturen och erfarenheterna i livet — Guds läroböcker som är fulla av undervisning för alla som tar vara på dem med villiga händer, öppna ögon och uppriktiga hjärtan. HHM 231.5
“Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.” Luk 2:40. HHM 232.1
Det var med en sådan förberedelse han började sin mission, och varje stund han umgicks med människor utövade han ett välsignat inflytande, en förvandlande kraft som världen aldrig förr hade sett. HHM 232.2