Under tre års tid var lärjungarna tillsammans med Jesus och såg hans underbara exempel. Dag efter dag vandrade de med honom och talade med honom. De hörde honom uppmuntra de trötta och nedtyngda, och såg hur han använde sin kraft för att bota de sjuka och hjälpa de lidande. När tiden kom då han skulle lämna dem, gav han dem nåd och kraft att föra hans arbete vidare i hans namn. HHM 54.8
De skulle sprida hans evangelium om kärlek och helande överallt. Och Frälsaren lovade att han alltid skulle vara med dem. Genom den helige Ande skulle han vara ännu närmare dem än då han vandrade synlig bland människorna. HHM 55.1
Det arbete som lärjungarna gjorde, skall vi också göra. Varje kristen skall vara en missionär. När vi arbetar för dem som behöver hjälp skall vi visa sympati och medlidande, och på ett självuppoffrande sätt göra allt vi kan för att lindra nöden bland lidande människor. HHM 55.2
Alla kan finna något att göra. Ingen behöver känna att det inte finns någon uppgift för honom att utföra för Kristus. Frälsaren identifierar sig med varje människa. För att vi skulle bli medlemmar i den himmelska familjen, blev han medlem i den jordiska familjen. Han är Människosonen, och därmed en bror till alla Adams söner och döttrar. De som följer honom får inte vara likgiltiga inför den värld som håller på att gå under runt omkring dem. De är en del av mänsklighetens stora familj, och himlen ser på dem som bröder och systrar till både syndare och heliga. HHM 55.3
Miljoner och åter miljoner som lever i sjukdom, okunnighet och synd har aldrig så mycket som hört om Kristi kärlek till dem. Vad skulle vi önska att de gjorde för oss, om rollerna var ombytta? Allt detta skall vi göra för dem, så långt det står i vår makt. Kristi levnadsregel, efter vilken vi alla skall stå eller falla i domen, är denna: “Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.” Matt 7:12. HHM 55.4
Vi står i skuld till alla som inte har fått samma förmåner som vi, vare sig det gäller kunskaper, bildning, en ädel karaktär, kristen utbildning eller andliga erfarenheter. Och så långt det står i vår makt, skall vi hjälpa dem som inte är lika gynnade som vi är. Om vi är starka skall vi stödja de svaga. HHM 55.5
Härlighetens änglar, som alltid ser vår himmelske Fars ansikte, gläder sig åt att kunna hjälpa hans minsta. Änglar är alltid närvarande där de behövs mest, hos dem som har det svårast i kampen mot det egna jaget, och som lever i de mest nedbrytande omgivningar. De har fått som sitt särskilda ansvar att hjälpa de människor som är svaga och ängsliga, och som har många motbjudande karaktärsdrag. Det som själviska människor skulle se som ett förödmjukande arbete, nämligen att hjälpa dem som är eländiga och har dåliga karaktärsegenskaper, är det arbete som rena, syndfria, änglar från himlens palats utför. HHM 55.6
För Jesus var inte himlen en åtråvärd plats så länge vi var förlorade. Han lämnade de himmelska salarna för att leva ett liv fyllt av hån och förakt, och för att dö en skamlig död. Han som ägde himlens ovärderliga skatter blev fattig, för att vi genom hans fattigdom skall kunna bli rika. Vi skall följa i hans fotspår. HHM 56.1
Den som blir ett Guds barn borde från den stunden se sig själv som en länk i den kedja som sänkts ner för att rädda världen. Han borde se sig själv som förenad med Kristus i hans barmhärtiga plan att söka upp och rädda de förlorade. HHM 56.2
Många tycker att det skulle vara en stor förmån att få besöka de platser Jesus besökte när han levde här på jorden, att gå där han gått, att se sjön vid vars stränder han älskade att undervisa, och se kullarna och dalarna som han ofta lät ögonen vila på. Men vi behöver inte åka till Nasaret, Kapernaum eller Betania för att gå i Jesu fotspår. Vi ser hans fotspår vid den sjukes säng, i de fattigas skjul, i trängseln på bakgatorna i storstaden och vid varje annan plats där det finns människohjärtan som behöver tröst. HHM 56.3
Det är vår uppgift att ge mat till de hungriga, kläder till de nakna och tröst till dem som lider och har det svårt. Vi skall hjälpa dem som är förtvivlade och ingjuta mod i dem som är utan hopp. HHM 56.4
När Kristi kärlek kommer till uttryck i osjälviskt arbete för andra, kommer detta att göra mer för att omvända den orättfärdige än svärdet och domstolen kan göra. Dessa är visserligen nödvändiga för att avskräcka lagöverträdaren, men en kärleksfull missionsarbetare kan göra mer än det. Ofta är det så att det hjärta som hårdnar vid tillrättavisning, kommer att mjukna inför Kristi kärlek. HHM 56.5
En missionsarbetare kan inte bara lindra fysiska sjukdomar, utan kan också leda syndaren till den store Läkaren som förmår rena själen från syndens spetälska. Genom sina tjänare önskar Gud att de sjuka, de olycksdrabbade och de som är besatta av onda andar skall höra hans röst. Genom sina mänskliga redskap vill han vara en sådan tröstare som världen aldrig mött. HHM 56.6
Frälsaren har gett sitt dyrbara liv för att grunda en församling som kan hjälpa dem som lider, som sörjer och som kämpar mot frestelser. En grupp troende kan vara fattiga, outbildade och okända, men i Kristus kan de utföra ett arbete i hemmet, i samhället och till och med i avlägsna områden, vars resultat skall sträcka sig in i evigheten. HHM 56.7
Kristus säger detsamma till sina efterföljare i dag som han sade till sina första lärjungar: HHM 56.8
“Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!” “Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.” Matt 28:18,19; Mark 16:15. HHM 57.1
Och för oss gäller också löftet om hans närvaro: “Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” Matt 28:20. HHM 57.2
Idag strömmar inga nyfikna folkskaror ut till ödemarken för att se och höra Kristus. Hans röst hörs inte i trängseln på gatorna. Det är ingen som ropar från vägkanten: “Jesus från Nasaret går förbi.” HHM 57.3
Ändå är det sant. Kristus vandrar osynlig fram på våra gator. Han kommer till våra hem med ett budskap om nåd. Han väntar på att få samarbeta med alla som vill arbeta i hans namn. Han är mitt ibland oss för att hela oss och välsigna oss, om vi tar emot honom. HHM 57.4
“Så säger HERREN: Jag bönhör dig i nådens tid,
jag hjälper dig på frälsningens dag.
Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket,
för att upprätta landet och utskifta de förödda
arvslotterna och säga till de fångna:
‘Drag ut’, och till dem som sitter i mörkret:
‘Kom fram.’” Jes 49:8. HHM 57.5
“Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg
när han kommer över bergen och förkunnar frid,
bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion:
‘Din Gud är konung!’” Jes 52:7. HHM 57.6
“Brist ut i jubel tillsammans …
ty Herren tröstar sitt folk …
Herren uppenbarar sin heliga arm
inför alla hednafolkens ögon,
alla jordens ändar skall se vår Guds frälsning.” Verserna 9,10. HHM 57.7