Om det särskilda sätt på vilket denna kärlek skulle visa sig bland Kristi efterföljare, skrev aposteln: “På samma gång är det dock ett nytt bud jag skriver till eder. Och detta är sant både ifråga om honom och ifråga om eder; ty mörkret förgår och det sanna ljuset lyser redan. Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han är ännu alltjämt i mörkret. Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall. Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar i mörkret, och han vet icke vart han går; ty mörkret har förblindat hans ögon.” “Ty detta är det budskap som vi hava hört från begynnelsen, att vi skola älska varandra.” “Den som icke älskar, han förbliver i döden. Var och en som hatar sin broder, han är en mandråpare; och I veten, att ingen mandråpare har evigt liv förblivande i sig. Därav att Han gav sitt liv för oss hava vi lärt känna kärleken; så äro ock vi pliktiga att giva våra liv för bröderna.” LFT 513.2