Jag såg att de som är framgångsrika, kan bryta Satans planer, om de kunde övervinna sina själviska begär genom att lägga alla sina ägodelar på Guds altare. När de ser var pengar behövs för att utvidga Guds verk och att hjälpa änkor, faderc lösa och nödlidande borde de ge med glädje och på så sätt placera sina skatter i himmelen. VFF1 45.2
Lyssna till det sannfärdiga vittnets råd. Köp guld som är renat i eld, för att du skall bli rik, vita kläder för att du skall bli klädd och ögonsalva för att du skall kunna se. Ansträng dig något! Dessa dyrbara skatter kommer inte att falla över oss utan någon ansträngning från vår sida. Vi måste “köpa” “göra bättring med all flit” - ifråga om vår ljumhet. Vi måste vakna för att se våra brister, söka upptäcka våra synder och nitiskt göra bättring. VFF1 45.3
Jag såg att de syskon som har ägodelar, har ett arbete att utföra, om de skall komma loss från dessa jordiska skatter och övervinna sin kärlek ull världen. Många av dem älskar denna världen, sina skatter, men är inte villiga att erkänna det. De måste uppriktigt ångra sin själviskhet och begärelse, så att kärlek till sanningen må överskugga allt annat. Jag såg att många av dem som har rikedomar kommer att misslyckas att köpa guld, vita kläder och ögonsalva. Deras nit har inte den intensitet och det allvar som behövs i förhållande till det föremåls värde som de eftersträvar. VFF1 45.4
Jag såg dessa män när de strävade efter denna jordens rikedomar. Vilket nit visade de inte då, vilket allvar, vilken energi för att få tag på jordens rikedomar, som ändå snart skall försvinna. Vilka kalla beräkningar gjorde. de inte. De planerar och arbetar tidigt och sent och offrar fritid och bekvämlighet för jordiska rikedomar. Om de visade samma nit för att få guldet, de vita kläderna och ögonsalvan, skulle det betyda att de blev ägare till dessa önskade skatter och det eviga livet i Guds rike. Jag såg att om någon behöver ögonsalva, så är det de som har jordiska rikedomar. Många inser inte sitt eget tillstånd. De är blinda för sitt eget fasta grepp om denna världen. O, om de kunde förstå det! VFF1 46.1
“Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp. 3: 20.) Jag såg att många har så mycket uppstaplat framför hjärtedörren att den inte går att öppna. En del har problem mellan sig och församlingssyskonen som måste bort. Andra har ett ont temperament eller självisk begärelse som måste bort, om de skall kunna öppna dörren. Allt detta måste tas bort för att de .kall kunna öppna dörren och bjuda Frälsaren in. VFF1 46.2
O, hur dyrbart var detta löfte, när det visades mig i en syn. “Jag skall gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” O, denna kärlek, denna Guds forunderliga karlek. Efter all denna ljumhet och detta liv i synd säger han: “Vänd åter till mig, och jag vill vända åter till dig, och vill hela dig från all din avfällighet.” Detta upprepades många gånger av ängeln. “Vänd åter till mig, och jag vill vända åter till dig, och vill hela dig från all din avfällighet.” VFF1 46.3
Jag såg att en del med glädje kom ti11:baka. Andra ville inte låta detta budskap till den laodiceanska församlingen få något inflytande på dem. De vill fortsätta på samma sätt som förut, och därför kommer de att spys ut ur Herrens mun. Endast de som med flit gör bättring kommer att behaga Gud. “Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på hans tron.” (Upp. 3: 21.) Det är möjligt att segra! Ja, fullt och helt. Jesus gav sitt liv för att vi skulle ha en räddningens väg, så att vi skulle kunna övervinna all slags häftighet, varje synd, varje frestelse och till slut kunna sitta ned hos honom. VFF1 47.1
Det är vår förmån att ha tillgång till tro och frälsning. Guds kraft har inte försvagats. Jag såg att hans kraft gavs lika villigt nu som någon gång tidigare. Guds församling har förlorat den tro på att de kan begära hjälp, den uthållighet i striden som Jakob visade då han utropade: “Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.” (1 Mos. 32: 26.) Uthållig tro har gradvis försvunnit.. Den måste bli återuppväckt i Guds folks hjärtan. De måste göra anspråk på Guds välsignelser. Tro, en levande tro, sträcker sig alltid mot Gud och härligheten. Otron drar nedåt mot mörker och död. VFF1 47.2