Flärdfull klädsel och kärlek till nöjen är en stor frestelse för ungdom. Gud har heliga krav på oss alla. Han gör anspråk på hela hjärtat, hela själen och hela vårt känsloliv. Det svar som man ibland får på detta uttalande är: “O, jag bekänner mig inte vara en kristen!” Hur är det om du inte är en kristen? Har inte Gud samma anspråk på dig som han har på dem som bekänner sig vara hans barn? Förbiser Herren din försummelsesynd och ditt uppror därför att du är modig i din vårdslösa förkastelse av heliga ting? Varje dag du ringaktar Guds krav, varje tillfälle som han bjuder sin nåd som du föraktar, kommer att anföras emot dig den dag då varje människas sak skall undersökas. Jag talar till er, ungdomar, vare såå ni bekänner er vara kristna eller inte: Gud gör anspråk på era känslor, er glädjefyllda lydnad och er hängivenhet till honom. Ni har nu en kort beredelsetid, och ni kan använda detta tillfälle väl genom att oreserverat överlåta er åt Gud. VFF1 379.1
Lydnad för och underordnande under Guds vilja är de villkor, som getts av den inspirerade aposteln och genom vilka vi blir Guds barn och medlemmar av den himmelska familjen. Genom sitt blod har Jesus räddat varje människa från ruinens avgrund, dit Satan sökte tvinga henne att gå. Har syndare frigjorts från sitt ansvar för att de inte vill ta emot frälsningen som fritt erbjuds dem? Om de väljer att förbli i synd och överträdelse förminskar det inte deras skuld. Jesus har betalt priset för dem och de tillhör honom. De är hans egendom. Om de inte villigt lyder honom som har gett sitt liv för dem, utan använder sin tid, sina krafter och förmågor i Satans tjänst, förtjänar de sin lön, vilken är den eviga döden. VFF1 379.2
Oförstörbar glädje och evigt liv är den lön som vår Återlösare bjuder alla dem som vill vara honom lydiga. Han har gjort det möjligt för dem att genom hans namn fullkomna en kristen karaktär och vinna seger, därför att han övervann synden i deras ställe. Han har gett dem ett exempel från sitt eget liv, i det att han visat dem hur de kan övervinna. “Den lön, som synden giver, är döden, men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 6:23.) VFF1 379.3
De anspråk som Gud har är lika för alla. De som väljer att försumma den stora frälsning som fritt erbjuds dem, som väljer att tjäna sig själva och förbli Guds fiender, fiender till den självuppoffrande Återlösaren, de förtjänar sin lön. De sår i köttet och kommer att få skörda förgängelse. VFF1 380.1
De som genom dopet har iklätt sig Kristus, och genom denna handling visat att de skiljer sig från världen och att de har ingått förbundet att leva ett nytt liv, borde inte sätta upp avgudar i sina hjärtan. De som en gång har glatt sig i vissheten om sina synders förlåtelse, som har fått del av Frälsarens kärlek och sedan envisas med att förena sig med Kristi fiender, de som förkastar den fullkomliga rättfärdigheten som Jesus bjuder dem och väljer de vägar som han fördömer, kommer att dömas mycket hårdare än de icke troende som aldrig haft ljuset och som aldrig har känt Gud eller hans lag. De som vägrar att följa det ljus som Gud har gett dem och som väljer nöjen, världens dårskap och fåfänga, och vägrar att inordna sitt liv under Guds lags rätta och heliga krav, är skyldiga till de allvarligaste synder i Guds ögon. Deras skuld och deras lön kommer att vara i proportion till det ljus och de förmåner de haft. VFF1 380.2
Vi ser världen gå upp i sina nöjen. De flesta människors första och högsta tanke är att vilja synas. I synnerhet är det kvinnornas svaghet. Kärlek till kläder och nöjen ödelägger mångas lycka. En del av dem som bekänner sig älska och helighålla Guds bud, tar efter dessa idéer så mycket som det är möjligt och söker ändå behålla det kristna namnet. En del av de unga är så ivriga att framhäva sig själva, att de till och med är villiga att uppge det kristna namnet om de endast kan få följa sina egna böjelser i fråga om kläder och kärlek till nöjen. VFF1 380.3
Självförsakelse när det gäller klädseln är en del av den kristna plikten. Att klä sig enkelt och att avhålla sig från att bära juveler och smycken av varje sort, är i harmoni med vår tro. Tillhör vi dem som inser dårskapen, när människor i världen ger efter för överdrifter i fråga om kläder, såväl som kärlek till nöjen? Om så är, borde vi vara bland dem som undviker allt som understöder denna anda, vilken har tagit deras sinnen och hjärtan i besittning, som enbart lever för denna världen och som inte har några tankar och bekymmer för den tillkommande. VFF1 381.1
Kristna ungdomar! Jag har hos en del av er sett kärlek till kläder och svagheten att vilja synas. Det har plågat mig. Hos en del av er, som har fått god undervisning, och som har haft kristna förmåner ända från födelsen, och som har iklätt er Kristus genom dopet och därmed bekänt er vara döda för världen; har jag sett fåfänga i kläder, och lättsinne när det gäller uppförande, vilket har sårat vår käre Frälsare och blivit till anstöt för Guds verk. Jag har med sorg lagt märke till tillbakagång i ert andliga liv och era böjelser att smycka och pryda er. En del har haft oturen att komma över guldkedjor eller broscher eller bådadera och haft så dålig smak att de satt på sig detta på ett iögonenfallande sätt för att väcka uppmärksamhet. Jag kan inte annat än jämföra dessa karaktärer med den fåfänga påfågelstuppen, som visar sina granna fjädrar för att de skall beundras. Det är allt som denna fågel har att fånga uppmärksamheten med, ty hans röst och hans utseende är ej tilldragande. VFF1 381.2