Judarna hade de Heliga Skrifterna i sin ägo. De ansåg att de i enbart en yttre kunskap om Ordet ägde det eviga livet. Men Jesus sade: “Hans ord haven I icke låtit förbliva i eder.” Eftersom de hade förkastat Kristus i hans ord, förkastade de honom också personligen. “I viljen icke komma till mig”, sade han, “för att få liv.” VP 202.2
De judiska ledarna hade studerat profeternas skrifter angående Messias’ rike. Detta hade de emellertid inte gjort med en uppriktig önskan om att lära känna de verkliga förhållandena utan för att finna stöd för sina egna äregiriga förhoppningar. Då Jesus kom på ett sätt som stod i strid med deras förväntningar, ville de inte ta emot honom. För att rättfärdiga sig själva försökte de bevisa att han var en bedragare. När de en gång hade slagit in på denna väg, var det en lätt sak för Satan att stärka deras motstånd mot Kristus. Själva de ord som skulle ha tagits som bekräftelse på hans gudom, riktades nu mot honom. På detta sätt vände de Guds sanning till lögn. Ju mer Frälsaren talade till dem om sina barmhärtighetsgärningar, dess starkare bestämde de sig för att stå emot ljuset. VP 202.3