Satan var outtröttlig i sina ansträngningar för att övervinna barnet i Nasaret. Från sina tidigaste år skyddades Jesus av himmelens änglar. Och ändå var hans liv en oavbruten kamp mot mörkrets makter. Att det på jorden skulle finnas en enda människa som var obesmittad av synden, innebar en förolämpning och en plåga för mörkrets furste. Han lämnade inga medel oprövade för att överlista Jesus. Gud kommer aldrig att ge någon människa här på jorden uppdrag att leva ett helgat liv mitt i en så våldsam kamp mot frestelser och faror, som den vår Frälsare fick utkämpa. Jesu föräldrar var fattiga och beroende av sitt dagliga arbete. Jesus var väl förtrogen med fattigdom, självförnekelse och umbäranden. Dessa upplevelser blev ett skydd för honom. Inga sysslolösa stunder gav utrymme för frestelser. Inga sysslolösa timmar öppnade vägen för dåligt sällskap. Så långt det var möjligt stängde han dörren för frestaren. Varken vinning eller nöjen, bifall eller klander kunde förmå honom att begå en orätt handling. Han var klok nog att upptäcka det onda och stark nog att motstå det. Jesus är den ende som någonsin levat ett synd fritt liv på vår jord. Ändå vistades han i närmare trettio år bland Nasarets ogudaktiga invånare. Detta är en tillrättavisning för dem som menar att vi är beroende av gynnsam miljö, lyckliga omständigheter och välstånd för att leva ett klanderfritt liv. Frestelse, fattigdom och motgång skänker oss den fostran som är nödvändig, för att vi skall utvecklas i renhet och fasthet. VP 60.2