Så länge han levde bland människorna, delade han de fattigas lott. Av egen erfarenhet kände han till deras bekymmer och svårigheter. Han kunde trösta och uppmuntra alla som arbetade och var bekymrade. För den som rätt uppfattar Jesu liv och undervisning, finns ingen klasskillnad. De rika skall inte hedras framför de hederliga fattiga. VP 62.2
Jesus var glad och hänsynsfull mot andra under sitt arbete. Det krävs mycket av andlighet och tålamod för att föra biblisk religion med sig in i hemmet och till arbetsplatsen och att under de dagliga uppgifternas press hålla blicken fäst på Guds härlighet. Även i detta avseende är Jesus oss till hjälp. Han var aldrig så upptagen av timliga omsorger, att han inte hade tid att tänka på de himmelska tingen. Han gav ofta uttryck åt den glädje som fyllde hans sinne, genom att sjunga psalmer och himmelska lovsånger. Nasarets invånare hörde honom höja sin röst till lov och tacksägelse till Gud. Med sång uppehöll han förbindelsen med himmelen. Då hans kamrater klagade över trötthet i arbetet blev de uppmuntrade av att han sjöng vackra och melodiska sånger. Hans lovsång tycktes jaga bort de onda änglarna och likt rökelse fyllde den omgivningen med vällukt. Så fördes omgivningens tankar bort från den jordiska landsflykten till det himmelska hemmet. VP 62.3
Jesus var en källa med helande kraft för världen. Under alla dessa obemärkta år i Nasaret överflödade hans liv av sympati och ömhet. De gamla, de sorgsna, de syndbetungade, de lekande barnen i sin oskyldiga glädje, skogsdungarnas fåglar och de tåliga lastdjuren, alla kände sig lyckliga i hans närvaro. Han som genom sin makts ord höll världarna i sin hand kunde stanna för att hjälpa en skadad fågel. Det fanns ingenting som var för ringa för hans uppmärksamhet, ingen som var så obetydlig att han inte var redo att hjälpa. VP 63.1