Påsken följdes av det osyrade brödets högtid i sju dagar. På den andra dagen i högtiden skulle förstlingen av årets skörd, en kärve av korn, bäras fram inför Herren. Alla ceremonier vid denna högtid var bilder på Kristi verk. Israels befrielse ur den egyptiska träldomen var en bild av återlösningen, vilken påsken avsåg att bevara i minnet. Det slaktade lammet, det osyrade brödet och förstlingskärven representerade Frälsaren. VP 66.3
För de flesta bland folket på Jesu tid hade denna högtid urartat till ren formalism. Men vilken djup betydelse hade den inte för Guds Son. För första gången betraktade gossen Jesus templet. Han såg de vitklädda prästerna förrätta sin högtidliga tjänst. Han såg det blödande lammet på offeraltaret. Med tillbedjarnas skara knäböjde han i bön medan rökelsen uppsteg inför Gud. Han betraktade de uttrycksfulla ceremonierna i påskgudstjänsten. Dag för dag förstod han klarare vad de betydde. Varje handling tycktes sammanlänkad med hans eget liv. Nya impulser väcktes inom honom. Under tystnad och försjunken i tankar tycktes han vara upptagen av att fundera över något stort problem. Hemligheten i hans mission var på väg att klarna för Frälsaren. VP 67.1
Försjunken i tankar över dessa scener stannade han inte kvar hos sina föräldrar. Han sökte ensamheten. När påskens gudstjänster var avslutade dröjde han kvar i templet. När gudstjänstbesökarna började hemresan blev han kvar. VP 67.2
Vid detta besök i Jerusalem hade Jesu föräldrar önskat sätta honom i förbindelse med de stora lärarna i Israel. Fastän han i varje avseende visade lydnad mot Guds ord rättade han sig inte efter de rabbinska föreskrifterna och sedvänjorna. Josef och Maria hoppades också att han skulle komma att högakta de lärda rabbinerna och göra sig mera angelägen om att iaktta deras krav. Men i templet hade Jesus blivit undervisad av Gud. Det som han hade tagit emot började han strax meddela andra. VP 67.3