Mångas sinnen var ivrigt upptagna av tankar, som händelserna på Golgata hade gett upphov till. Från korsfästelsen till uppståndelsen sysslade många med sömnlösa ögon ihärdigt med att studera profetiorna, några för att finna bevis på att Jesus inte var den han sade sig vara, under det att andra med sorgfyllda sinnen sökte efter bevis på att han var den sanne Messias. Även om avsikterna med deras studier var olika, blev alla överbevisade om samma sanning: att profetian hade gått i uppfyllelse genom de sista få dagarnas händelser och att den korsfäste var världens Återlösare. Många av dem som då slöt sig till gudstjänsten, tog aldrig mer del i påskritualen. Till och med många av prästerna blev övertygade om Jesu sanna väsen. Deras studier av profetiorna hade inte varit utan resultat. Efter uppståndelsen erkände de honom som Guds Son. VP 779.1