Efter det att fienden avlägsnat sig, föll Jesus utmattad till jorden med dödens blekhet över sitt ansikte. Himmelens änglar hade noga följt kampen och betraktat sin älskade anförare, när han genomgick obeskrivliga lidanden för att bereda en utväg åt oss till räddning. Han hade uthärdat provet, ett prov långt svårare än vi någonsin kommer att få genomgå. Änglarna betjänade nu Guds Son när han låg som en döende. Han återvann krafterna då han fick mat och tröstades av budskapet om Faderns kärlek samt en försäkran om att hela himmelen jublade över hans seger. När Jesus återvunnit sina krafter värmdes han av sympati för människorna och han gick ut för att fullborda det verk han påbörjat. Han skall inte vila förrän fienden är besegrad och det fallna släktet återlösts. VP 118.3
Först när de återlösta en gång står tillsammans med Återlösaren inför Guds tron kommer de att förstå, vad deras återlösning kostat. När då härligheten i det eviga hemmet breder ut sig för våra hänryckta sinnen, skall vi minnas att Jesus lämnade allt detta för oss, att han inte bara blev landsflyktig från de himmelska boningarna, utan att han för vår skull också löpte risken att lida nederlag och gå evigt förlorad. Då skall vi kasta våra kronor ner för hans fötter och instämma i sången: “‘Lammet, som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet, och starkhet och ära, och pris och lov.’” — Upp. 5:12. VP 119.1