Go to full page →

Ensamheten hans öde Vn 212

Bortsett från den glädje Johannes hade funnit i sin uppgift hade hans liv varit ett liv i sorg. Hans röst blev bara hörd i öknen. Ensamheten blev hans öde. Han fick inte se resultatet av sitt eget arbete. Han fick inte förmånen att vara tillsammans med Jesus eller att se uppenbarelsen av den gudomliga kraft som åtföljde det större ljuset. Det blev inte heller så, att han fick se de blinda få sin syn tillbaka, se de sjuka bli botade och de döda uppväckas till liv. Han fick inte se det ljus som lyste genom varje Jesu ord och som kastade ljus över profetiornas lörten. Den obetydligaste efterföljare som såg Jesu märkliga gärningar och hörde hans ord, fick i detta avseende en högre förman än Johannes döparen och sägs därför ha varit större än han. Vn 212.2

Genom de väldiga skaror som hade lyssnat till Johannes’ förkunnelse hade hans rykte spritts över hela landet. Intresset var stort för vad som skulle hända, efter det att han ängslats. Hans oklanderliga liv och den starka offentliga stämningen till hans förmån förde dock med sig en förhoppning, att man inte skulle gå till några våldsammare åtgärder mot honom. Vn 212.3

Herodes trodde att Johannes var en Guds profet. Han hade beslutat sig för att frige honom. Men han uppsköt förverkligandet av sitt beslut av fruktan för Herodias. Vn 213.1

Herodias visste att hon med direkta medel aldrig skulle kunna få Herodes’ samtycke till att låta Johannes dö. Hon beslöt därför att söka nå sitt mål genom list. På konungens födelsedag skulle en stor fest hållas för statens ämbetsmän och hovet. Det skulle bli bankett och dryckeslag. Herodes skulle förledas till att inte längre vara på sin vakt och skulle kanske låta sig påverkas efter hennes vilja. Vn 213.2

Då den stora dagen kom och konungen höll fest och drack med sina gäster, sände Herodias sin dotter in i festsalen för att dansa och underhålla gästerna. Salome befann sig i sin mognads första blomning. Hennes yppiga skönhet tilltalade de höga deltagarna i dryckeslaget. Det var inte vanligt att hovets damer visade sig vid sådana festligheter. Herodes fick en smickrande komplimang då denna dotter av Israels präster och furstar dansade för att underhålla hans gäster. Vn 213.3