Likt vrålet från vilda djur kom svaret från pöbeln: »Ge oss Barabbas lös!» Högre och högre ljöd ropet: »Barabbas! Barabbas!” Pilatus trodde inte att folket hade förstått vad han hade sagt och frågade därför: »Viljen I då att jag skall giva eder ‘judarnas konung’ lös?» Men de ropade på nytt: »Icke honom utan Barabbas.” »Vad skall jag då göra med Jesus som kallas Messias?» frågade Pilatus. Åter vrålade den stormande folkmassan som onda andar. Verkliga demoner i mänsklig gestalt var närvarande i folkhopen. Vad annat kunde man vänta sig än svaret: »Låt korsfästa honom!» Vn 736.1
Pilatus var bekymrad. Han hade inte trott att det skulle gå så. Han ryggade tillbaka för att överlämna en oskyldig man till den mest vanärande och grymma död som någon kunde få. Efter det att vrålet av röster hade tystnat, vände han sig till folket på nytt och sade: »Vad ont har han då gjort?» Men händelseutvecklingen hade gått för långt för att argument skulle ha någon effekt. Det var inte bevis på Jesu oskuld som de ville ha. De ville se honom dömd. Vn 736.2
Men Pilatus försökte fortfarande rädda honom. »Då talade han till dem för tredje gången och frågade: ‘Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom’.” Men själva nämnandet av att han skulle friges upprörde folket till tiofaldigt raseri. »Korsfäst, korsfäst honom!» ropade de. Högre och högre ljöd den storm som Pilatus’ tveksamhet hade framkallat. Vn 737.1