Den gudomliga kärleken har satts i rörelse ända ned till dess ofattbara djup för människornas skull. Änglar förundrar sig över att hos dem som fått ta emot en så stor kärlek, bara se en ytlig tacksamhet. Änglar förundrar sig över människornas ringa uppskattning av Guds kärlek. Himmelen är upprörd över den försummelse som visas för människor. Vill vi veta hur Kristus ser på detta? Hur skulle en far eller en mor känna det om de visste att deras barn, som gått vilse i köld och snö, överlämnats att omkomma av dem som går förbi och som kunde ha räddat det? Skulle de inte bli fruktansvärt bedrövade, ytterligt upprörda? Skulle de inte fördöma dessa mördare med en vrede lika het som deras tårar, lika intensiv som deras kärlek? Varje människas lidande är Guds barns lidande, och de som inte räcker ut någon hjälpande hand till sina medmänniskor som går mot sin undergång, väcker hans rättfärdiga vrede. Detta är Lammets vrede. Till dem som påstår sig ha gemenskap med Kristus men som har varit lik- giltiga för sina medmänniskors behov, kommer han på domens stora dag att säga: »Jag vet icke, varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.” — Luk. 13:27. Vn 829.3
I uppdraget till sina efterföljare gav Jesus inte bara rikt-linjer för deras arbete utan gav dem också deras budskap. Lär folket, sade han, »att hålla allt vad jag har befallt eder”. Apostlarna skulle undervisa människorna om det som Kristus hade undervisat dem om. Det som han hade sagt, inte bara i egen person utan genom alla profeter och lärare i Gamla tes-tamentet, är inbegripet här. Människors läror hålls utanför. Det finns ingen plats för tradition, för mänskliga teorier och slutsatser eller för kyrkliga lagar. Inga lagar som förordnas av kyrkliga myndigheter finns inbegripna i uppdraget. Kristi tjänare skall inte undervisa om något av detta. »Lagen och profeterna”, med berättelserna om hans egna ord och gärningar, är den skatt som det blev apostlarna anförtrott att meddela världen. Kristi namn är deras fältrop, deras ordenstecken, deras föreningsband, auktoriteten för deras handlingssätt och källan till deras framgång. Ingenting som inte bär hans underskrift skall erkännas i hans rike. Vn 830.1
Evangelium skall förkunnas, inte som en livlös teori utan som en levande kraft, som kan förändra livet. Gud vill att de som tar emot nåd skall vara vittnen om dess kraft. De vilkas sätt att leva har varit mest anstötligt för honom, tar han villigt emot. När de omvänder sig, ger han dem sin gudomlige Ande. Han ger dem de högsta förtroendeuppdrag och sänder dem ut till de icke-kristna för att förkunna hans gränslösa nåd. Han vill att hans tjänare skall vittna om att människor, genom hans nåd, kan komma i besittning av likhet med Kristus till karaktären och kunna glädja sig i förvissningen om hans stora kärlek. Han vill att vi skall vittna om att han inte kan låta sig nöja, förrän mänskligheten blivit omvänd och återinsatts i sina heliga förmåner som hans söner och döttrar. Vn 830.2
I Kristus finner vi herdens ömhet, en fars och mors till-givenhet och den medkännande Frälsarens oförlikneliga nåd. Sina välsignelser beskriver han på det mest lockande sätt. Han nöjer sig inte med att bara tillkännage dessa välsignelser. Han framhåller dem på det mest tilldragande sätt för att väcka en önskan om att få del av dem. Så skall hans tjänare framhålla rikedomen av härlighet i den outsägbara gåvan. Kristi storslagna kärlek kommer att smälta och betvinga människors sinnen, där enbart ett upprepande av lärosatser inte kommer att kunna uträtta något. »Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud.» »Stig upp på ett högt berg, Sion, du glädjens budbärarinna; häv upp din röst med kraft, Jerusalem, du glädjens budbärarinna; häv upp den utan fruktan, säg till Juda städer: ‘Se, där är eder Gud!’... ‘Han för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte.» — Jes. 40:1, 9—11. Berätta för folket om honom som är »härlig framför tiotusen», den ende om vilken kan sägas att »hela hans väsende är ljuvlighet». (Höga Visan 5:10, 16.) Enbart ord kan inte återge det. Låt det återspegla sig i karaktären och uppenbaras i livet. Kristus sitter modell för sitt porträtt i varje efterföljare. Gud har förutbestämt var och en att bli »hans Sons avbilder». (Rom. 8:29.) I alla skall Kristi tålmodiga kärlek, hans helighet, hans saktmod, hans barmhärtighet och trofasthet uppenbaras för världen. Vn 830.3
De första apostlarna gick ut för att förkunna Ordet. De uppenbarade Kristus i sitt liv. Och Herren arbetade med dem »och stadfäste ordet genom de tecken, som åtföljde det”. (Mark. 16:20.) Dessa apostlar förberedde sig för sitt arbete. Före pingstdagen samlades de och lade alla misshälligheter åt sidan. De var ett hjärta och en själ. De trodde på Kristi löfte om att välsignelsen skulle ges, och de bad i tro. De bad inte om en välsignelse enbart för sig själva. De kände ansvaret för människors frälsning. Evangelium skulle förkunnas till jordens avlägsnaste trakter. De gjorde anspråk på att utrustas med den makt som Jesus hade lovat. Det var då som den helige Ande utgöts, och tusenden blev omvända på en dag. Vn 831.1
Så kan det också bli nu. Förkunna Guds ord i stället för människors spekulationer. Låt kristna människor lägga sina tvister åt sidan och överlämna sig åt Gud för att rädda de förlorade. Låt dem i tro bedja om välsignelsen, så skall den komma. Utgjutandet av anden på apostlarnas tid var »vår-regnet». Storslaget blev också dess resultat. Men »höstregnet” kommer att bli mer överflödande. (Joel 2:23.) Vn 831.2
Alla som helgar själ, ande och kropp åt Gud, kommer stän-digt att få nya förråd av fysisk och andlig kraft. Himmelens outtömliga förråd står till deras förfogande. Kristus skall an- das över dem av sin ande och liv av sitt eget liv. Den helige Ande sätter in sina högsta krafter för att verka på människors sinnen. Guds nåd utvidgar och mångfaldigar deras gåvor. Varje fullkomlighet i den gudomliga naturen kommer dem till hjälp i arbetet för att rädda människor. Vn 831.3
Genom samarbete med Kristus blir de fullkomnade i honom. I deras mänskliga svaghet görs det möjligt för dem att utföra Allmaktens gärningar. Vn 832.1
Frälsaren längtar efter att få sätta sin nåd i verksamhet och prägla sitt väsens egenskaper på hela världen. Den är hans köpta egendom och han vill göra människorna fria, rena och heliga. Även om Satan arbetar för att hindra att dessa syften förverkligas, kommer, genom det blod som har utgjutits för världen, triumfer att vinnas som kommer att skänka glädje åt Gud och Lammet. Kristus kommer inte att bli tillfredsställd, förrän segern är fullkomnad och »av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad». (Jes. 53:11.) Alla jordens länder skall få höra evangelium om hans nåd. Inte alla kommer att ta emot hans nåd, men »kommande ättled skola tjäna honom, man skall förtälja om Herren för ett annat släkte”. (Ps. 22:31.) »Rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heliga folk”. Och: »Landet skall vara fullt av Herrens kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.» »Så skall Herrens namn bliva fruktat i väster, och hans härlighet, där solen går upp.» — Dan. 7: 27; jes. 11: 9; 59:19. Vn 832.2
»Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen, för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: ‘Din Gud är nu konung!’... Ja, bristen ut i jubel tillsammans, ... Ty Herren tröstar sitt folk, ... Herren blottar sin heliga arm inför alla hedningars ögon, och alla jordens ändar skola få se Guds frälsning.» — Jes. 52:7—10. Vn 832.3