De som blev bitna av ormarna kunde ha väntat med att se upp mot den. De kunde ha frågat hur det kunde finnas någon läkekraft i denna symbol av koppar. De kunde ha fordrat en vetenskaplig förklaring. Men ingen förklaring gavs. De måste godta Guds ord till dem genom Moses. Att vägra att se betydde att dö. Vn 163.1
Det är inte genom strid och diskussion som vi får upplysning. Vi måste se och leva. Nikodemus tog emot undervisningen och han höll fast vid den. Han studerade skrifterna på ett nytt sätt, inte för att diskutera en teori, utan för att ta emot liv. Efter hand s0m han ställde sig under den helige Andes ledning började han förstå himmelrikets principer. Vn 163.2
Tusentals människor behöver idag lära sig det som Nikodemus undervisades om genom den upphöjda ormen. De litar på att deras lydnad mot Guds lagar skall skänka dem Guds ynnest. När de blir tillsagda att de skall se på Jesus och tro att han frälsar dem uteslutande genom sin nåd, utbrister de: »Huru kan detta ske?” Vn 163.3
Liksom Nikodemus måste vi vara villiga att gå in i det nya livet på samma sätt som den störste syndare. Förutom Kristus finns det inte »under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta». (Apg. 4:12.) Genom tron tar vi emot Guds nåd, men tron är inte vår Frälsare. Den ger ingen fördel. Tron är den hand med vilken vi griper tag i Kristus och tillägnar oss hans förtjänst, botemedlet mot synd. Och vi kan inte ens omvända oss utan Guds Andes hjälp. Bibeln säger om Kristus: »Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding och frälsare, för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse.” — Apg. 5:31. Omvändelsen kommer från Gud i lika hög grad som förlåtelsen för synd. Vn 164.1