Då Gud väljer män och kvinnor till sin tjänst, frågar han icke efter om de besitta lärdom, vältalighet eller världslig rikedom. Han frågar: “Vilja de vandra i ödmjukhet, så att jag kan lära dem mina vägar? Kan jag lägga mina ord på deras läppar? Vilja de representera mig?” Gud kan använda envar just i förhållande till det mått av sin Ande, som han kan skänka dem. Det verk, som han skall mottaga, är det, som återspeglar hans tanke. Hans efterföljare skola såsom hans befullmäktigade i världen bära en outplånlig prägel av hans oföränderliga principer. —“Testimonies”, band 7, sid. 144. KE 109.1