De som bevista en skola, kunna där verka för Frälsaren. Hur få är det dock icke, som nämna Kristi namn, och som med milt allvar söka övertala sina kamrater att övergiva synden och besluta sig för att vandra på helighetens väg! BU 272.2
Detta är den vandel, som en ung troende människa borde välja. Men hon gör det ej. Det är mer tilltalande för hennes känslor att tillsammans med icke troende deltaga i sport och förströelser. De unga ha många möjligheter att vara till nytta, men de inse det ej. O, att de nu måtte använda alla sina själskrafter, när de komma i beröring med syndare, som hålla på att förgås, att för dem uppenbara helgelsens väg, så att de genom bön och enträgen uppmaning måtte kunna vinna åtminstone en själ för Kristus! BU 272.3
Vilken underbar uppgift! En själ, som skall prisa Gud genom evigheten! En själ, som skall njuta salighet och evigt liv! En ädelsten, som skall lysa i din krona likt en stjärna för alltid och evinnerligen! Men mer än en kan bliva förd från mörker till ljus, från synd till helighet. Herren säger genom profeten: »De som hava fört de många till rättfärdighet, skola lysa såsom stjärnor, alltid och evinnerligen.” Då skola de som samarbetat med Kristus för att rädda själar, rikligen bliva belönade i himmelens rike. BU 272.4
Jag såg, att många själar kunde bliva frälsta, om de unga vore i den ställning de borde vara — Gud och sanningen hängivna. Men de äro ofta i en sådan ställning, att man ständigt måste förse dem med arbete, om de icke skola gå ut i världen. De äro en källa till ständig oro och bekymmer. Deras föräldrar uppsända kvalfyllda böner och utgjuta tårar för deras skull. Likväl fortsättå de på samma sätt, obekymrade om den sorg, som deras handlingssätt förorsakar. De såra dem, som skulle vilja dö för att kunna rädda dem och få dem att bliva sådana, som Gud önskar att de skola bliva genom Kristi blods förtjänst. BU 273.1