Jesus Kristus iklädde sig mänsklighet, för att han med sin mänskliga arm skulle kunna omfatta människosläk- tet, medan han med sin gudomliga arm höll fast i den Allsmäktiges tron. Han planterade sitt kors mitt emellan jorden och himmelen och sade: »När jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.» Korset skulle vara medelpunkten för allas uppmärksamhet. BU 108.3
Det skulle tala till alla människor och draga dem över den klyfta, som synden gjort, för att förena den ändliga människan med den oändlige Guden. Det är endast korsets kraft, som kan skilja människan från syndens mäktiga sammanhang. Kristus utgav sig själv för att frälsa syndare. De som få sina synder förlåtna och älska Jesus, skola bliva införlivade med honom. De skola bära Kristi ok. Detta ok skall ej tynga ned dem eller göra deras religiösa liv oändligt mödosamt. Nej, Kristi ok är ett av de medel, varigenom det kristliga livet kan bliva uppfyllt av glädje och fröjd. Den kristne borde fröjdas, då han ser vad Gud har gjort, då han utgivit sin enfödde Son till att lida och dö för världen, »på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv». BU 109.1