På apostlarnas tid var Kristus efterföljare fyllda av verksamhetsiver och entusiasm. De arbetade så outtröttligt för sin Mästare. Det ledde till att trots att evangeliet mötte våldsamt motstånd tog det ganska kort tid innan det förkunnades överallt inom den del av världen som de kände till. GVoe 431.1
Ivern som Jesus efterföljare visade på den tiden har beskrivits av inspirationen för att den ska uppmuntra de troende under alla tidsåldrar. Kristus använde församlingen i Efesos som symbol för hela sin församling under apostlarnas tid. Så här säger det trovärdiga och sanna vittnet: GVoe 431.2
”Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet. Jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull utan att tröttna” (Upp. 2:2, 3). GVoe 431.3
I början utmärkte sig församlingen i Efesos för att den hade ett barns enkelhet och iver. De troende försökte uppriktigt följa all Guds undervisning. Deras liv visade att de hade en uppriktig och innerlig kärlek till Kristus. De gladde sig över att göra Guds vilja, eftersom Frälsaren bodde i deras sinnen genom sin Ande. De var uppfyllda av kärlek till sin Återlösare. Deras högsta önskan var att vinna människor för honom. De hade inte någon tanke på att utnyttja Kristus nåd för sin egen fördel. De förstod hur vik-tigt deras uppdrag var. Budskapet: ”Frid på jorden bland människor som han älskar” (Luk. 2:14) hade gjort ett så djupt intryck på dem att de ville förkunna frälsningens glada budskap till jordens mest avlägsna områden. Världen förstod att de hade varit med Jesus. Syndiga människor ångrade sig, fick förlåtelse, blev renade och helgade och fördes in i gemenskap med Gud genom hans Son. GVoe 431.4