En människa som känner det som om det är betydelselöst hur hon hanterar de små uppgifterna, visar sig själv olämplig för en mer aktad ställning. Hon tycker kanske själv att hon är fullt kompetent att ta på sig större plikter, men Gud ser djupare än på ytan. Efter att hon har prövats och frestats fälls följande omdöme över henne: ”Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt” (Dan. 5:27). Hennes otrohet återverkar på henne själv. Hon kan inte vinna den nåd, kraft och karaktärsstyrka som uppnås genom fullständig överlåtelse. FMM 149.2
Eftersom många inte har kontakt med något direkt religiöst arbete, känner de att deras liv är meningslöst och att de inte gör något för att utbreda Guds rike. Med glädje skulle de gripa sig an uppgiften om de kunde göra något stort! Men eftersom de bara kan tjäna i det lilla tror de att de har en ursäkt för att inte göra något alls. Här misstar de sig. En man kan befinna sig i aktiv tjänst inför Gud medan han håller på med vanliga, dagliga plikter - medan han fäller träd, röjer mark eller följer plogen. Mamman som uppfostrar sitt barn för Kristus arbetar lika troget för Gud som prästen i sin predikstol. FMM 149.3
Många längtar efter en begåvning som gör att de kan uträtta något storartat, medan de har förlorat de plikter ur sikte som ligger närmast till hands. Om man utförde dessa skulle livet bli angenämare. Låt människor som tänker på det sättet ta itu med de plikter som tillfaller just dem. Framgång beror inte så mycket på begåvning som på energi och vilja. Att vi äger en lysande begåvning är inte det som gör det möjligt för oss att tjäna Gud på ett godtagbart sätt, utan det är att vi samvetsgrant utför våra dagliga plikter, har en villig anda och ett naturligt och uppriktigt intresse för andras välfärd. Äkta storhet kan finnas i den mest oansenliga lott. De vanligaste uppgifterna, utförda med kärleksfull trohet, är vackra i Guds ögon. FMM 149.4