Kallelsen att lägga allt på tjänandets altare kommer till var och en. Vi är inte alla kallade till att tjäna på det sätt som Elisha tjänade, och vi blir inte heller ombedda att sälja allt vi äger. Gud ber oss att ge tjänsten åt honom den första platsen i våra liv, så att vi inte låter någon dag passera utan att göra något för att utbreda hans rike på jorden. Han förväntar sig inte samma tjänst av alla. En kan få kallelsen till att tjäna i ett främmande land. En annan ombeds att ge medel för att stödja utbredandet av evangeliet. Gud accepterar varje persons offer. Det som är nödvändigt är att livet och alla dess intressen helgas åt Gud. De som helgar detta åt Gud kommer att höra och lyda kallelsen från himlen. FMM 151.2
Åt var och en som tar del av Herrens nåd ger han en uppgift för andra. Som individer måste vi stå på den plats där vi befinner oss och säga: ”Här är jag, sänd mig.” Vare sig en person är ordets tjänare eller läkare, vare sig han är köpman eller jordbrukare, fackman eller hantverkare vilar ansvaret på honom. Det är hans uppgift att visa andra frälsningens evangelium. Varje sak han engagerar sig i borde vara ett medel för detta ändamål. FMM 151.3
Det var ingen stor uppgift som först krävdes av Elisha. Att utföra vardagliga plikter hörde fortfarande till hans utbildning. Man har sagt om honom att han hällde vatten på sin mästare Elias händer. Han var villig att göra allt som Herren bad honom om. För varje steg lärde han sig ödmjukhet och tjänande. Som profetens personlige följeslagare fortsatte han att visa sig trogen i det lilla medan han ägnade sig åt det uppdrag som Gud hade gett honom med en beslutsamhet som växte för varje dag. FMM 151.4
Elishas liv efter det att han förenat sig med Elia var inte utan frestelser. Han utsattes för en mängd prövningar, men i varje svår situation litade han på Gud. Han frestades att tänka på hemmet som han hade lämnat, men han fäste inget avseende vid denna frestelse. När han hade tagit emot kallelsen till profet var han fast besluten att inte återvända, och i prövningar och frestelser visade han sig vara trogen mot ansvaret som han hade anförtrotts. FMM 151.5