Elisha var en symbol på människosläktets Frälsare. Liksom Jesus förenade han i sin tjänst för människorna de två uppgifterna att bota sjuka och undervisa. Under hela sin långa och effektiva arbetstid strävade han troget och outtröttligt efter att vårda och främja den betydelsefulla undervisning som förmedlades av profetskolorna. Genom Guds nåd bekräftades hans undervisning för den uppriktiga gruppen av unga män som hade samlats där. Detta skedde genom den heliga Andens hemlighetsfulla påverkan, och ibland genom andra tydliga bevis på Elishas auktoritet som Herrens tjänare. FMM 164.4
Vid ett av de tillfällen då han besökte skolan som upprättats i Gilgal gjorde han en förgiftad soppa ätbar. ”Svält rådde i landet. När profetlärjungarna satt inför honom, sade han till sin tjänare: ’Sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna.’ En av dem gick ut på marken för att plocka något grönt. Då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han manteln full med något som liknade gurkfrukter. När han kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan, utan att veta vad det var. De öste upp åt männen för att de skulle äta. Men så snart de hade börjat äta av soppan, skrek de till och sade: ’Det är döden i grytan, gudsman!’ Och de kunde inte äta. Då sade han: ’Hämta lite mjöl!’ Han kastade det i grytan och sade: ’Ös upp åt folket och låt dem äta.’ Och nu fanns det inget skadligt mer i grytan” (2 Kung. 4:38-41). FMM 164.5
Medan svälten fortfarande rådde i landet försåg Elisha också etthundra man i Gilgal med mat från en gåva som han hade fått av ”en man från BaalShalisa”. Mannen hade med sig ”förstlingsbröd ... tjugo kornbröd och ax av grönskuren säd i sin påse”. Bland dem som var hos Elisha fanns det människor som var i stort behov av att få mat. När Elisha fick dessa gåvor sa han till sin tjänare: ” ’Ge det åt folket att äta.’ Men hans tjänare sade: ’Hur kan jag sätta fram det här till hundra män?’ Han sade: ’Ge det åt folket att äta, för så säger HERREN: De ska äta och få över.’ Då satte han fram det till dem, och de åt och fick över, så som HERREN hade sagt” (2 Kung. 4:42-44). FMM 165.1