Naaman hade förväntat sig att få se någon märklig maktdemonstration från himlen. ”Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren sin Guds namn och lyfta sin hand över stället och så ta bort spetälskan”, sa han. När han ombads att tvätta sig i Jordan blev hans stolthet sårad, och i sin missräkning och besvikelse utropade han: ” ’Är inte Damaskus floder Abana och Parpar bättre än Israels alla vatten? Kunde jag inte lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren?’ Så vände han om och for sin väg i vrede” (2 Kung. 5:11, 12). FMM 169.2
Naamans stolta ande protesterade mot att följa den kurs Elisha hade utstakat. Floderna som nämndes av den arameiske befälhavaren var prydda av lunder som omgav dem, och många människor samlades vid dessa sköna floders stränder för att tillbe sina avgudar. Det skulle inte ha känts förödmjukande för Naaman att stiga ner i någon av dessa floder. Men det var bara genom att följa profetens särskilda anvisningar som han kunde bli botad. Det var bara villig lydnad som kunde föra med sig det önskade resultatet. FMM 169.3
Naamans tjänare vädjade till honom att följa Elishas anvisningar: ”Om profeten hade begärt något svårt av dig”, sa de ivrigt, ”skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” Naamans tro prövades eftersom hans stolthet kämpade för att få herraväldet. Men tron segrade, och den högmodige arameen övergav sin stolthet och böjde sig ödmjukt under Guds uppenbarade vilja. Sju gånger doppade han sig i Jordan, ”så som gudsmannen hade sagt”. Hans tro togs emot. ”Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren” (2 Kung. 5:13, 14). FMM 169.4
Tacksam ”vände han tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe” och erkände: ”Nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel” (2 Kung. 5:15). FMM 169.5