Århundraden efter det att Naaman hade återvänt till sitt hem i Aram, fysiskt frisk och andligt omvänd, lovordade Frälsaren hans underbara tro och framhöll den som en förebild för alla som påstår sig tjäna Gud. ”Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid”, förklarade Frälsaren, ”men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman” (Luk. 4:27). FMM 171.5
Gud förbigick de många spetälska i Israel på grund av att deras otro stängde dörren till det goda för dem. Naaman var en hednisk adelsman som hade varit trofast i sin övertygelse om vad som var rätt, och som kände sitt behov av hjälp. I Guds ögon var han mer värdig hans välsignelse än de spetälska i Israel som hade ignorerat och föraktat de privilegier som Gud hade gett dem. Gud arbetar för dem som uppskattar hans ynnest och låter sig påverkas av den kunskap han ger dem. FMM 171.6
I alla länder idag finns det människor som är ärliga, och himlens ljus lyser på dem. Om de fortsätter att troget följa det som de förstår är deras plikt ska de få mer ljus, tills de liksom Naaman en gång tvingas erkänna att ”det inte finns någon Gud på hela jorden” utom den levande Guden, Skaparen. FMM 172.1
Till varje uppriktig människa som ”vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning” ges en inbjudan: Hon ska ”förtrösta på HERRENS namn och stödja sig på sin Gud”. ”Aldrig har någon hört, inget öra har uppfattat, inget öga har sett en annan Gud än dig, som gör sådant för dem som väntar på honom. Du kom för att hjälpa dem som gjorde det rätta med fröjd, som tänkte på dina vägar” (Jes. 50:10; 64:4, 5). FMM 172.2