Under en tid framöver slapp Israel angrepp från arameerna. Men senare, under ledning av den kraftfulle och beslutsamme kung Hasael, omringade Arams härar Samaria och belägrade det. Aldrig hade Israel varit i så stora svårigheter som under denna belägring. Fädernas synder drabbade verkligen barn och barnbarn. En utdragen svälts fasor drev Israels kung till desperata åtgärder, samtidigt som Elisha förutsade befrielse nästa dag. FMM 175.4
Herren lät ”det höras ett dån av hästar och vagnar, ett dån som av en stor här”, och gripna av skräck ”hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergett sina tält, sina hästar och åsnor. Och de hade övergett lägret sådant det stod” med stora matförråd. De hade ”flytt för att rädda sina liv” och stannade inte förrän de hade gått över Jordan (2 Kung. 7:6, 7). FMM 175.5
Samtidigt som arameerna flydde befann sig fyra leprasjuka män vid stadsporten. De var desperata av hunger och hade beslutat att besöka det arameiska lägret och överlämna sig själva åt belägrarnas nåd. På så sätt hoppades de att väcka medlidande och få mat. Hur förvånade blev de inte när de kom in i lägret och det ”fanns inte en människa där” (2 Kung. 7:5). Eftersom ingen kunde ofreda dem eller förbjuda det ”gick de in i ett tält och åt och drack. Och de tog silver, guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka till ett annat tält och tog vad som fanns där och gick bort och gömde det. Men därefter sade de till varandra: ’Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter’ ” (2 Kung. 7:8, 9). Snabbt återvände de till staden med de glada nyheterna. FMM 176.1
Bytet blev väldigt stort. Förråden var så rikliga att man den dagen fick ”ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel”, så som det hade förutsagts av Elisha dagen innan. Än en gång blev Guds namn upphöjt inför hedningarna ”så som HERREN hade sagt” genom hans profet i Israel (2 Kung. 7:16). FMM 176.2