När Jona förstod att det var Guds avsikt att skona staden, som trots sin gudlöshet hade vägletts till att ångra sig i säck och aska, borde han ha varit den förste som gladde sig över Guds häpnadsväckande nåd. I stället tillät han sig att dröja vid tanken att han kanske kunde ha blivit uppfattad som en falsk profet. Eftersom han var mån om sitt rykte glömde han bort att människorna i den onda staden hade ett oändligt mycket större värde. ”Jona tog mycket illa vid sig och blev arg” på grund av Guds medlidande med de invånare i Nineve som ångrade sig. ”O Herre, var det inte det jag sade när jag var kvar i mitt land!” frågade han. ”Därför ville jag förekomma det och fly till Tarshis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och stor i nåd och beredd att ångra det onda” (Jona 4:1, 2). FMM 184.2
Än en gång gav han efter för sin böjelse att ifrågasätta och tvivla, och än en gång överväldigades han av missmod. Han förlorade intresset för andra och kände det som om han hellre ville dö än att se staden skonas. Därför utropade han missnöjd: ”Ta nu mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva.” FMM 184.3
”Har du rätt att vara arg?” frågade Herren. ”Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. Och Herren Gud lät en ricinbuske växa upp över Jona för att ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken” (Jona 4:3-6). FMM 184.4
Då undervisade Herren Jona genom ett praktiskt exempel. ”Men dagen därpå, när gryningen kom, sände Gud maskar som angrep ricinbusken så att den vissnade ner. När sedan solen gick upp sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: ’Jag vill hellre dö än leva.’ FMM 185.1
Men Gud sade till Jona: ’Har du rätt att vara arg över ricinbusken?’ Han svarade: ’Jag har rätt att vara så arg att jag kan dö.’ Då sade Herren: ’Du bryr dig om ricinbusken, som du inte har lagt någon möda på och inte har odlat, som kom till på en natt och försvann efter en natt. Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?’ ” (Jona 4:7-11). FMM 185.2
Förvirrad, förödmjukad och oförmögen att förstå Guds avsikt med att skona Nineve hade Jona ändå fullföljt det uppdrag han fått att varna den stora staden. Även om händelsen som förutsagts aldrig inträffade, kom det varnande budskapet ändå från Gud. Det fick också den verkan som Gud hade avsett att det skulle få. Hans nåds härlighet uppenbarades bland hedningarna. De som länge hade suttit ”i mörker och dödsskugga, fångna i nöd och i bojor av järn ... ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras svårigheter. Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga och slet sönder deras bojor. ... Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång” (Ps. 107:10, 13, 14, 20). FMM 185.3