Salomo ”hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem alnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttre förgården”. På den stod Salomo, och med lyfta händer välsignade han den väldiga mängd människor som stod framför honom. Israels hela församling stod upp” (2 Krön. 6:13). FMM 28.1
”Välsignad är Herren, Israels Gud”, utropade Salomo, ”som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David, när han sade: ... Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn ska vara där” (2 Krön. 6:4-6). FMM 28.2
Sedan böjde Salomo knä på plattformen, och inför i hela folkets bad han invigningsbönen. Med sina händer lyfta mot himlen talade kungen medan församlingen låg böjd med sina ansikten vända mot marken: ”HERREN, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta” (2 Krön. 6:14). FMM 28.3
”Men kan då Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt! Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, HERRE min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare sänder upp till dig och låter dina ögon dag och natt vara öppna mot detta hus, den plats om vilken du har sagt att du där vill fästa ditt namn, så att du hör den bön som din tjänare ber när han vänder sig mot denna plats. Ja, hör de böner som din tjänare och ditt folk Israel sänder upp, när de vänder sig mot denna plats. Hör dem från den plats där du bor, från himlen. Och när du hör, må du förlåta. ... ” FMM 28.4
”Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus, hör det från himlen och förlåt ditt folk Israels synd och låt dem komma tillbaka till det land som du har gett till dem och deras fäder.” FMM 28.5
”Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber vända mot denna plats och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem, hör det då i himlen och förlåt dina tjänares och ditt folk Israels synd och undervisa dem den goda väg de ska vandra. Och låt det regna över ditt land som du gett åt ditt folk till arvedel.” FMM 28.6
”Om det blir svält i landet, om det blir pest, om det blir sot och rost, om det kommer gräshoppor och gräsmaskar, om fienderna tränger in i deras land och belägrar deras städer, ja, vilken plåga och sjukdom som än kommer, om då någon människa eller hela ditt folk Israel ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan och smärtan som har drabbat dem, och de räcker ut sina händer mot detta hus, hör det då från himlen där du bor, och förlåt och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. ... Så ska de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har gett åt våra fäder.” FMM 29.1