När Ahas tillträde tronen ställdes Jesaja och hans medarbetare inför förhållanden som var mer skrämmande än några som dittills hade existerat i kungariket Juda. Många som förut hade stått emot avgudadyrkans lockande inflytande blev nu övertalade till att delta i tillbedjan av de hedniska gudarna. Furstar i Israel visade sig vara otrogna inom sitt ansvarsområde. Falska profeter kom med vilseledande budskap. Även en del präster undervisade mot betalning. Ledarna för avfallet behöll emellertid fortfarande formerna för gudomlig tillbedjan och gjorde anspråk på att räknas bland Guds folk. FMM 219.1
Profeten Mika, som bar fram sitt vittnesbörd under denna svåra tid, förklarade att syndare i Sion påstod att de ”ändå ... stöder sig på HERREN”. De skröt hädiskt: ”Är inte HERREN mitt ibland oss? Olycka ska inte drabba oss”, samtidigt som de fortsatte att bygga upp ”Sion med blod och Jerusalem med ondska” (Mika 3:11, 10). FMM 219.2
Mot dessa svåra missförhållanden höjde profeten Jesaja sin röst med sträng tillrättavisning: ”Hör HERRENS ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk! Vad ska jag med era många slaktoffer till? säger HERREN. ... När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem har då bett er trampa ner mina förgårdar?” (Jes. 1:10-12). FMM 219.3
Skriften förklarar: ”De ogudaktigas offer är avskyvärt, särskilt när det bärs fram i ont syfte” (Ords. 21:27). Himlens Gud har ögon som ”är för rena för att se på det onda”. De står inte ut med att ”se någon orätt” (Hab. 1:13). Han vänder sig inte bort från överträdaren för att han är ovillig att förlåta. Det beror på att den som överträtt Guds bud vägrar att använda sig av Guds överflödande nåd, och därför kan inte Gud befria honom från synd. ”Se, HERRENS hand är inte för kort för att frälsa, hans öra är inte för dövt för att höra. Nej, det är era missgärningar som skiljer er från er Gud, era synder döljer hans ansikte för er så att han inte hör er” (Jes. 59:1, 2). FMM 219.4