Om Hiskia hade utnyttjat tillfället som getts honom till att bära vittnesbörd om Israels Guds makt, godhet och medlidande, skulle sändebudens redogörelse ha blivit som ett ljus som genomtränger mörkret. Men han förhärligade sig själv framför härskarornas Herre. Han ”återgäldade inte det goda han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem” (2 Krön. 32:25). FMM 235.2
Hur ödesdigra var inte följderna som blev resultatet av detta! För Jesaja uppenbarades det att de återvändande sändebuden bar med sig en redogörelse för de rikedomar de hade sett, och att Babylons kung och hans rådgivare skulle planera att berika sitt eget land med Jerusalems skatter. FMM 235.3
Hiskia hade handlat djupt orätt. ”Därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem” (2 Krön. 32:25). FMM 235.4
”Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: ’Vad sade de här männen? Varifrån kom de till dig?’ Hiskia svarade: ’De kom till mig från ett avlägset land, från Babel.’ Jesaja frågade: ’Vad har de sett i ditt hus?’ Hiskia svarade: ’De fick se allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte låtit dem se.’ ” FMM 235.5
”Då sade Jesaja till Hiskia: ’Hör HERREN Sebaots ord: Se, dagar ska kom ma då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag ska föras bort till Babel. Ingenting ska bli kvar, säger HERREN. Och man ska ta några av de söner som ska utgå från dig och som du kommer att föda, och de ska bli hovmän i den babyloniske konungens palats.’ FMM 235.6
Hiskia sade till Jesaja: ’Det är ett gott HERRENS ord du har talat’ ” (Jes. 39:3-8). FMM 235.7
”När Hiskia”, fylld av ånger, ”ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade HERRENS vrede dem inte i Hiskias dagar” (2 Krön. 32:26). Men den onda säden hade blivit sådd, och när den tiden kom skulle den skjuta upp och ge en skörd av ödeläggelse och olycka. Under sina återstående år skulle Judas kung äga stora rikedomar på grund av sin fasta avsikt att gottgöra det förflutna och att ära den Guds namn som han tjänade. Men hans tro måste prövas på ett kännbart sätt. Han måste lära sig att det bara var genom att sätta sin fullständiga tillit till Herren som han kunde hoppas triumfera över de mörkrets makter som planerade hans fall och hans folks fullständiga undergång. FMM 235.8