Under en tid befann sig Juda i stor nationell fara. Assyriens härar inva derade landet, och det såg ut som om ingenting kunde rädda Jerusalem från fullständig förstörelse. Hiskia samlade då sitt rikes styrkor till att med aldrig svikande mod stå emot sina hedniska förtryckare och lita på Herrens kraft att befria. FMM 237.1
”Var frimodiga och starka!” uppmanade han folket. ”Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom. Med honom är en arm av kött, men med oss är HERREN vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig” (2 Krön. 32:7, 8). FMM 237.2
Det var inte utan orsak som Hiskia kunde tala om resultatet med sådan säkerhet. På grund av sin vrede hade Gud under en tid använt det skrytsamma Assyrien som sitt vredesris för att bestraffa folken, men assyrierna skulle inte alltid segra (se Jes. 10:5). ”Var inte rädda för Assur”, hade Herrens budskap varit genom Jesaja några år tidigare till dem som bodde i Sion. ”För ännu en liten tid ... och min vrede ska vända sig till deras fördärv. FMM 237.3
HERREN Sebaot ska svänga sitt gissel över dem, som när han slog Midjan vid Orebsklippan. Han ska åter höja sin stav som han räckte ut över havet, som i Egypten. På den dagen ska hans börda tas bort från dina axlar och hans ok från din nacke, för oket ska brista på grund av fetman” (Jes. 10:24-27). FMM 237.4
I ett annat profetiskt budskap som gavs ”Året då kung Ahas dog”, förklarade profeten: ”HERREN Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, som jag har tänkt, så ska det ske, det jag beslutat ska bli verklighet. Jag ska krossa Assur i mitt land, trampa ner honom på mina berg. Då ska hans ok lyftas av dem, hans börda lyftas från deras axlar. Detta är det beslut som är fattat om hela jorden, detta är den hand som är uträckt över alla folk. När HERREN Sebaot har beslutat det, vem kan då göra det om intet? Hans hand är uträckt, vem kan då hindra den?” (Jes. 14:28, 24-27). FMM 237.5