Då förbundet förnyades strax före Isaks födelse klargjordes på nytt Guds avsikt för mänskligheten. ”I honom ska jordens alla folk bli välsignade”, var Herrens försäkran när det gällde löftets barn (1 Mos. 18:18). Senare förklarade den himmelske besökaren än en gång: ”I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade” (1 Mos. 22:18). FMM 251.1
De allomfattande villkoren för detta förbund var välbekanta för Abrahams barn och barnbarn. Det var för att israeliterna skulle kunna vara en välsignelse för folken och för att Guds namn skulle förkunnas ”över hela jorden” (2 Mos. 9:16) som de befriades från slaveriet i Egypten. Om de hade varit lydiga mot hans krav, skulle de vida ha överträffat andra folk i visdom och förstånd. Men denna upphöjda ställning skulle de bara uppnå och behålla för att Guds avsikt för ”alla släkter på jorden” skulle kunna uppfyllas genom dem. FMM 251.2
Många hedningar leddes till att erkänna Israels Gud som den högste härskaren när de hörde om de underbara saker som Gud gjorde för dem när de befriades från slaveriet i Egypten och erövrade det utlovade landet. ”Och egyptierna ska inse”, var löftet, ”att jag är HERREN, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut därifrån” (2 Mos. 7:5). Även den stolte farao var tvungen att erkänna Herrens makt. ”Gå i väg och håll gudstjänst”, uppmanade han Mose, ”... och välsigna även mig” (2 Mos. 12:31, 32). FMM 251.3
Israels framryckande härskara fann att kunskap om de mäktiga gärningar som hebréernas Gud hade utfört hade gått före dem. De förstod att en del hedningar insåg att han ensam var den sanne Guden. En hednisk kvinna i det gudlösa Jeriko gav vittnesbördet: ”För HERREN er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden” (Jos. 2:11). FMM 251.4
Kunskapen om Herren som hon på så sätt hade fått räddade henne. Genom tron ”slapp den prostituerade Rahab att gå under” (Heb. 11:31). Hennes omvändelse var inte ett enstaka tillfälle då Gud visade nåd mot avgudadyrkare som erkände hans gudomliga auktoritet. Mitt i landet avsade sig ett talrikt folk, gibeoniterna, sin hedendom och förenade sig med Israel, och de fick del av de välsignelser som följde med förbundet. FMM 251.5