Så snart Josia hade blivit vuxen hade han alltså strävat efter att utnyttja sin ställning som kung för att upphöja Guds heliga lags principer. Nu läste den skriftlärde Safan för honom ur lagboken. Kungen insåg att denna bok innehöll en kunskapsskatt. Han förstod att i den hade han en kraftfull bundsförvant i reformarbetet som han så högt önskade se genomfört i sitt land. Han beslöt sig för att följa ljuset från dess råd. Han ville också göra allt som stod i hans makt för att låta sitt folk få lära känna dess undervisning, och att om möjligt leda dem till att vörda och älska himlens lag. FMM 272.2
Men var det möjligt att genomföra den nödvändiga reformationen? Israel hade nästan nått gränsen för Guds tålamod. Snart skulle Gud framträda för att straffa dem som hade vanärat hans namn. Herrens vrede hade redan upptänts mot detta folk. Josia var överväldigad av sorg och fruktan. Han rev sönder sina kläder och knäföll inför Gud i själskamp och bad om förlåtelse för ett obotfärdigt folks synder. FMM 272.3
På den tiden bodde profeten Hulda nära templet i Jerusalem. Kungen, som var fylld av onda aningar, kom att tänka på henne. Han beslöt sig för att fråga Herren om råd genom denna utvalda budbärare. Om det var möjligt ville han få veta om det på något sätt stod i hans makt att rädda det vilseförda Juda, som nu befann sig på gränsen till undergång. FMM 272.4
Situationens allvar och den aktning han hyste för profeten ledde honom till att välja de främsta männen i riket som sina budbärare till henne. ”Gå”, bad han dem, ”och fråga HERREN för mig och för folket, för hela Juda, om det som står i denna bok som man nu har funnit. För HERRENS vrede är stor, och den är upptänd mot oss därför att våra fäder inte har lyssnat till vad som står i denna bok och inte har gjort allt som är föreskrivet oss” (2 Kung. 22:13). FMM 272.5