De första åren av Jojakims regering var fyllda med varningar om en förestående dom. Herrens Ord som uttalats genom profeterna höll på att gå i uppfyllelse. Den assyriska makten i norr, som länge härskat ensam, skulle inte längre ha makt över folken. Egypten i söder, vars makt kungen av Juda förgäves hade förlitat sig på, skulle snart lida ett avgörande nederlag. En ny världsmakt, det babyloniska riket, höll helt oväntat på att resa sig i öster och snabbt överskugga alla andra folk. FMM 287.1
Inom några få korta år skulle Babylons kung användas som redskap för Guds vrede över det obotfärdiga Juda. Nebukadnessars arméer skulle gång på gång belägra Jerusalem och tränga in i staden. Grupp efter grupp, först bara några få, men senare tusentals och tiotusentals, skulle föras bort i fångenskap till Shinars land. Där skulle de leva i påtvingad exil. FMM 287.2
Jojakim, Jojakin och Sidkia - alla dessa judiska kungar stod i tur att bli lydkungar under den babyloniske härskaren, och alla skulle i sin tur göra uppror. Det upproriska folket skulle drabbas av allt strängare straffdomar tills hela landet till sist skulle bli ödelagt. Jerusalem skulle läggas i ruiner och eldhärjas, Salomos tempel skulle förstöras och Judas kungadöme skulle falla för att aldrig mer inta sin forna ställning bland jordens folk. FMM 287.3
Under dessa förändringens tider, som var så fyllda av faror för det judiska folket, kom det många budskap från himlen till Jeremia, och de satte sin prägel på perioden. På det sättet gav Herren Judas barn många tillfällen att befria sig från det tilltrasslade förbundet med Egypten och att undvika strid med Babylons härskare. När den hotande faran kom närmare undervisade han folket med hjälp av en rad liknelser som han framställde genom handlingar. På så sätt hoppades han att kunna göra dem medvetna om deras skyldighet mot Gud, och att uppmuntra dem att upprätthålla vänligt sinnade förbindelser med den babyloniska regeringen. FMM 287.4