Go to full page →

GUD FORTSATTE ATT VÄDJA FMM 288

När människors hjärtan veknar och besegras genom den helige Andes inflytande kommer de att lyssna till råd. Men när de vänder sig bort från tillrättavisning tills deras hjärtan blir förhärdade tillåter Herren att de vägleds av andra inflytanden. När de vägrar att ta emot sanningen accepterar de lögn, och det blir en snara till deras egen undergång. FMM 288.5

Gud hade vädjat till Juda att inte framkalla hans vrede, men de hade inte lyssnat. Till sist uttalades en dom över dem. De skulle föras bort i fångenskap till Babylon. Kaldeerna skulle bli redskapet som Gud skulle använda för att tukta sitt olydiga folk. De lidanden som Judas befolkning måste gå igenom skulle stå i proportion till ljuset de hade fått och till varningarna som de hade föraktat och förkastat. Gud hade länge skjutit upp sina domar över dem, men nu skulle han låta sitt missnöje gå ut över dem i ett sista försök att stoppa dem på deras onda väg. FMM 289.1

Över rekabiternas hus uttalades en fortsatt välsignelse. Profeten förklarade: ”Därför att ni har följt er fader Jonadabs befallning och hållit alla hans befallningar och i allt gjort som han har befallt er, därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Jonadab, Rekabs son, kommer alltid att ha en avkomling i tjänst inför mitt ansikte” (Jer. 35:18, 19). Så lärde Gud sitt folk att trohet och lydnad skulle falla tillbaka på Juda i form av välsignelse, precis så som rekabiterna blev välsignade för sin lydnad mot sin fars befallning. FMM 289.2