Inom några få år skulle Jojakim drabbas av denna fruktansvärda dom. Men i sin nåd informerade Herren först det obotfärdiga folket om sin avsikt. I Jojakims fjärde regeringsår talade profeten Jeremia ”till hela Juda folk och Jerusalems alla invånare”. Han påminde dem om att under ett tjugotal år, ”ända från Juda kung Josias ... trettonde regeringsår och till i dag”, hade han burit vittnesbörd om Guds önskan att rädda, men hans budskap hade föraktats (Jer. 25:2, 3). Och nu löd Herrens Ord till dem: FMM 292.3
”Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord, ska jag kalla på alla folkstammarna i norr, säger HERREN, och jag ska sända efter min tjänare Nebukadnessar, Babels kung. Och jag ska låta dem anfalla detta land och dem som bor här och alla hednafolken runt omkring. Jag ska viga dem åt förintelse, och de ska bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse. Jag ska bland dem göra slut på jubelrop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, kvarnens buller och lampans ljus. Hela detta land ska ödeläggas och förstöras, och dessa länder ska tjäna Babels kung i sjuttio år” (Jer. 25:8-11). FMM 292.4
Trots att domsutslaget hade uttalats klart kunde folkmassorna som lyssnade knappast uppfatta dess fruktansvärda innebörd. För att det skulle göra ett djupare intryck försökte Herren att illustrera vad de uttalade orden innebar. Han bad Jeremia att likna folkets öde vid en bägare som var fylld med Guds vredes vin och som de skulle tömma. FMM 292.5
Bland de första som skulle dricka av denna bägare fylld med lidande var ”Jerusalem med Juda städer, dess kungar och furstar” (Jer. 25:18). Andra skulle också ta del av denna bägare - ”farao, Egyptens kung, hans tjänare, hans furstar och allt hans folk”, och många andra folk på jorden - tills Guds avsikt hade fullbordats (se Jer. 25:19). FMM 293.1
Dessa domar skulle snabbt komma över folket. För att visa vad de innebar ombads profeten att ta med sig ”några av folkets äldste och prästernas äldste och gå ut till Hinnoms sons dal”. Där skulle han, sedan han på nytt hade redogjort för Judas avfall, slå sönder en lerkruka. Som Herrens tjänare skulle han sedan tillkännage: ”Jag ska krossa detta folk och denna stad på samma sätt som man krossar ett lerkärl så att det inte kan bli helt igen” (Jer. 19:2, 11). FMM 293.2