På grund av oron som orsakades av de falska profeternas påståenden blev Sidkia misstänkt för förräderi. Bara genom att handla snabbt och beslutsamt fick han tillstånd att fortsätta regera som vasall. Han utnyttjade tillfället att göra detta en kort tid efter det att sändebuden hade återvänt från Jerusalem till de omgivande folken. Detta skedde när Judas kung följde med kvartermästaren Seraja på ett viktigt uppdrag till Babylon (se Jer. 51:59). Under detta besök vid det kaldeiska hovet förnyade Sidkia sin trohetsed till Nebukadnessar. FMM 302.3
Genom Daniel och andra bland de hebreiska fångarna hade den babyloniske monarken lärt känna den sanne Gudens makt och överhöghet. När Sidkia på nytt högtidligt lovade att förbli trogen bad därför Nebukadnessar honom att avlägga detta löfte i Herrens, Israels Guds namn. FMM 302.4
Om Sidkia hade respekterat denna förnyelse av sin förbundsed skulle hans trohet ha fått ett djupgående inflytande på sinnena. Eftersom hebréerna gjorde anspråk på att visa vördnad för den hebreiske gudens namn och ära honom skulle de som iakttog deras sätt att leva då ha fått se att de verkligen gjorde det. FMM 302.5
Judas kung såg det inte längre som ett privilegium att ära den levande Gudens namn. Skriften säger om Sidkia: ”Han gjorde det som var ont i HERREN sin Guds ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade HERRENS ord. Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till HERREN, Israels Gud” (2 Krön. 36:12, 13). FMM 302.6