Sidkias svaghet var synd, och han fick betala ett fruktansvärt straff för den. Fienden svepte fram som en oemotståndlig lavin och ödelade staden. FMM 310.4
De hebreiska arméerna drevs tillbaka i oordning. Folket besegrades. Sidkia togs tillfånga. Hans söner dödades inför hans ögon. Kungen fördes bort från Jerusalem som fånge. Man stack ut ögonen på honom, och när han hade anlänt till Babylon dog han på ett ömkligt sätt. Det vackra templet som i mer än fyrahundra år hade krönt toppen av Sions berg skonades inte av kaldeerna. ”De satte eld på Guds hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de i eld och förstörde alla dyrbara föremål” (2 Krön. 36:19). FMM 310.5
Vid den tid då Jerusalem slutligen föll och intogs av Nebukadnessar hade många flytt från den långa belägringens fasor, bara för att bli dödade med svärd. Av dem som fortfarande fanns kvar fördes somliga, särskilt de främsta prästerna och officerarna och landets adelsmän, till Babylon. Där |460 avrättades de som förrädare. Andra fördes bort som fångar för att vara slavar åt Nebukadnessar och hans söner ”tills perserna kom till makten. HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas” (2 Krön. 36:20, 21). FMM 310.6
Om Jeremia själv säger Skriften: ”Kung Nebukadnessar av Babel gav denna befallning till Nebusaradan, översten för livvakterna, angående Jeremia: ’Ta hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig’ ” (Jer. 39:11, 12). FMM 311.1