Det var mörka år med tillintetgörelse och död som utmärkte slutet av Judas kungarike. De skulle ha fått det tappraste hjärta att förtvivla om det inte hade varit för Guds budbärares uppmuntran genom profetiska uttalanden. Genom Jeremia i Jerusalem, genom Daniel vid hovet i Babylon och genom Hesekiel vid Kebars stränder hade Herren i barmhärtighet förklarat sina eviga syften. Han försäkrade att han ville uppfylla de löften till sitt utvalda folk som fanns nerskrivna i Moses skrifter. För dem som visade sig vara trogna mot honom skulle han med säkerhet förverkliga det som han hade sagt. ”Guds levande ord ... består” (1 Pet. 1:23). FMM 314.1
Under ökenvandringen hade Herren i rikligt mått sörjt för att hans barn skulle bevara orden i hans lag i sitt minne. Efter bosättningen i Kanaan skulle de gudomliga föreskrifterna dagligen upprepas i varje hem. Man skulle tydligt skriva dem över dörrposterna och portarna och sprida dem på minnestavlor. Man skulle sätta musik till dem, och de skulle sjungas av ung och gammal. Präster skulle lära ut dessa heliga föreskrifter i offentliga samlingar, och landets härskare skulle studera dem dagligen. ”Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då ska du lyckas på din väg och då ska du ha framgång” (Jos. 1:8). FMM 314.2
Josua undervisade hela Israel om Moses skrifter. ”Inte ett ord av det som Mose hade befallt underlät Josua att läsa upp inför Israels hela församling med kvinnor och barn och de främlingar som följde dem” (Jos. 8:35). Detta var i harmoni med Herrens uttryckliga befallning om att vidta åtgärder för att läsa upp orden i lagboken offentligt vart sjunde år under lövhyddohögtiden. FMM 314.3
”Samla folket, män, kvinnor, barn och främlingen som är hos dig inom dina portar”, hade Israels andliga ledare fått anvisning om, ”så att de får höra och så lär sig frukta HERREN er Gud och noggrant följer alla ord i denna lag. Också deras barn, som ännu inte känner den, ska höra och lära sig den så att de fruktar HERREN er Gud så länge ni lever i det land dit ni drar över Jordan för att ta det i besittning” (5 Mos. 31:12, 13). FMM 315.1