Salomo utrustades med underbar vishet, men världen lockade honom bort ifrån Gud. Människor i dag är inte starkare än han. De är lika benägna att ge efter för de inflytanden som ledde till hans fall. På samma sätt som Gud varnade Salomo för den fara som hotade honom, varnar han sina barn i dag för att riskera sina själar genom vänskap med världen. ”Gå ut från dem”, ber han dem, ”och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er, och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige” (2 Kor. 6:17, 18). FMM 40.4
Mitt i välståndet finns en fara dold. I alla tider har rikedom och ära alltid varit förenade med en risk för att ödmjukhet och andlighet går förlorade. Det är inte det tomma kärlet som vi har svårighet att bära. Det är det kärl som är fyllt till brädden som vi måste balansera varsamt. Lidande och motgång kan orsaka sorg, men det är rikedom som utgör den största faran för ett andligt liv. Om inte människan ständigt underkastar sig Guds vilja, om hon inte helgas genom sanningen kommer välstånd säkerligen att öka den naturliga böjelsen för övermod. FMM 41.1
I förödmjukelsens dal, där människorna litar på att Gud ska undervisa dem och leda dem för varje steg, är det relativt tryggt att gå. Men de människor som så att säga står på en hög topp, och som på grund av sin ställning antas äga stor vishet, befinner sig i största fara. Sådana människor kommer säkerligen att falla om de inte sätter sin tillit till Gud. FMM 41.2
Närhelst någon ger efter för stolthet och ärelystnad förstörs livet, för stolthet som inte känner något behov stänger hjärtat för himlens gränslösa välsignelser. Den som har självförhärligande som sitt mål kommer att finna att han lider brist på Guds nåd. Det är genom nådens kraft som de verkliga rikedomarna och den mest tillfredsställande glädjen vinns. FMM 41.3
Men den som ger allt och gör allt för Kristus kommer att få detta löfte uppfyllt: ”HERRENS välsignelse ger rikedom, egen möda tillför inget” (Ords. 10:22). Med nådens milda beröring driver Frälsaren ut all rastlöshet och ohelig strävan från själen och förvandlar fiendskap till kärlek och otro till tillit. Då han talar till själen och säger: ”Följ mig”, är världens förtrollning bruten. Vid ljudet från hans röst flyr ärelystnadens och penningbegärets anda från hjärtat, och människan reser sig befriad för att följa honom. FMM 41.4