Kapitlet bygger på Danielsboken kapitel 2.
En kort tid efter det att Daniel och hans vänner hade påbörjat sin tjänst hos kungen i Babylon, inträffade det en rad händelser som avslöjade kraften och trofastheten hos Israels Gud för ett avgudadyrkande folk. Nebukadnessar hade en märklig dröm, ”som gjorde honom orolig och sömnlös” (Dan. 2:1). Trots att den hade gjort djupt intryck på kungen kunde han inte komma ihåg drömmens enskilda delar när han vaknade. FMM 332.1
Eftersom Nebukadnessar var orolig samlade han sina visa män, ”besvärjare, trollkarlar och kaldeer”, och bad dem enträget om hjälp. ”Jag har haft en dröm”, sa han, ”och min ande är orolig. Jag vill veta vad jag drömt.” Efter att ha gett den förklaringen till varför han var orolig bad han dem att avslöja för honom det som skulle ge honom sinnesfrid (Dan. 2:2, 3). FMM 332.2
Spåmännen svarade då: ”Må kungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så ska vi tyda den.” Kungen blev missnöjd med deras undvikande svar. Han blev misstänksam, för trots sina överdrivna anspråk på att kunna uppenbara människors hemligheter tycktes de ändå vara ovilliga att hjälpa honom. Därför befallde kungen sina spåmän att inte bara meddela vad drömmen betydde, utan också själva drömmen. FMM 332.3
Kungen lovade dem rikedom och ära å ena sidan, och hotade att döda dem å den andra. ”Detta är mitt fasta beslut: Om ni inte förklarar dröm- men för mig och tyder den ska ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar. Men om ni berättar drömmen för mig och tyder den ska ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Säg mig därför drömmen och dess tydning” (Dan. 2:5, 6). FMM 332.4
Spåmännen gav forltfarande samma svar: ”Kungen bör berätta drömmen för sina tjänare, så ska vi tala om vad den betyder.” FMM 333.1