Med förkrossade hjärtan överlämnade de sig nu på nytt till jordens Domare. De bönföll om att han skulle rädda dem nu, eftersom deras behov av hjälp var så stort. De bad inte heller förgäves. Den Gud som de hade ärat, ärade nu dem. Herrens ande vilade över dem, och genom en syn på natten uppenbarades kungens dröm och dess innebörd för Daniel. FMM 334.1
Först av allt tackade Daniel Gud för de uppenbarelser han fått. ”Lovat är Guds namn från evighet till evighet”, utropade han, ”för vishet och makt tillhör honom. Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd. Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och ljuset bor hos honom. Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du gett mig vishet och förmåga och uppenbarat för mig det vi bad dig om. Du har visat oss vad kungen ville veta” (Dan. 2:20-23). FMM 334.2
Sedan gick Daniel omedelbart till Arjok, som hade fått order av kungen att förgöra de vise, och sa: ” ’Döda inte de vise i Babel. För mig in till kungen, så ska jag ge honom tydningen.’ Genast förde Arjok Daniel till kungen och sade till honom: ’Jag har funnit en man bland de judiska fångarna som kan ge kungen tydningen’ ” (Dan. 2:24, 25). FMM 334.3
Föreställ dig den judiske fången, lugn och fylld av självbehärskning, som står inför härskaren över världens mäktigaste rike. I sina första ord frånsade han sig själv äran och upphöjde Gud som källan till all visdom. Som svar på kungens fråga: ”Kan du verkligen berätta drömmen för mig, vad jag såg och vad det betyder?” svarade han: ”Den hemlighet som kungen vill veta kan inga vise män, besvärjare, spåmän eller stjärntydare berätta för kungen. Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som ska ske i kommande dagar” (Dan. 2:27, 28). FMM 334.4
”Detta var din dröm”, förklarade Daniel, ”och synen du såg på din bädd. När du, o konung, låg på din bädd, började du tänka på vad som ska ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske. Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte för att jag har mer vis- het än alla andra levande varelser, utan för att kungen skulle få veta tydningen så att du förstår ditt hjärtas tankar.” FMM 334.5
”O konung, du såg i din syn en stor staty, hög och med strålande glans. FMM 335.1
Den stod framför dig, och den var skrämmande att se. Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar. Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera.” FMM 335.2
”Medan du såg på den revs en sten loss, men inte av människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna om sommaren, och vinden förde bort det så att inte ett spår fanns kvar. Men stenen som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden” (Dan. 2:28-35). FMM 335.3
”Det var drömmen”, förklarade Daniel tryggt (Dan. 2:36). Kungen å sin sida hade lyssnat till varje enskild detalj med största uppmärksamhet, och han visste att det var just den drömmen han hade oroat sig så mycket för. Därför var hans sinne förberett för att ta emot uttydningen på ett positivt sätt. Kungarnas Kung stod i begrepp att meddela den babyloniske härskaren betydelsefulla sanningar. FMM 335.4