Världshistoriens krönikor beskriver nationernas tillkomst och världsrikenas uppkomst och fall som om de berodde på människors vilja och tapperhet. Hur händelser utformar sig verkar i hög grad vara bestämt av människans makt, ärelystnad eller infall. Men Guds Ord drar förhänget åt sidan. Över, bakom och genom alla komplotter och motkomplotter som beror på människors inflytande, makt och lidelser ser vi den Nådiges verksamma kraft, när han stilla och tålmodigt utarbetar sin egen viljas rådslut. FMM 336.4
Aposteln Paulus använde ord som saknar motstycke i fråga om skönhet och mildhet när han mötte de visa i Aten och beskrev Guds avsikt med att skapa och utbreda olika människogrupper och folk. FMM 336.5
”Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den”, förklarade aposteln. ”Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss.” (Apg. 17:24-27). FMM 336.6
Gud har gjort klart att var och en som vill kan komma ”in i förbundets band” (Hes. 20:37). I skapelsen var det hans avsikt att jorden skulle bli bebodd av varelser som skulle ära sin Skapare och bli till välsignelse för sig själva och varandra. Alla som verkligen vill kan ansluta sig till denna plan. Det sägs om dem: ”Det folk som jag format åt mig ska höja mitt lov” (Jes. 43:21). FMM 337.1