Nebukadnessar, som var berusad av sin triumf, fick veta att bland hans undersåtar fanns det några som vågade trotsa hans befallning. Vissa av de visa männen var avundsjuka på hedersbetygelserna som hade visats Daniels trogna vänner, och nu rapporterade de för kungen att Daniels vänner hade överträtt hans önskningar på ett upprörande sätt. ”Må kungen leva för evigt!” utropade de. ”Men nu finns här några judiska män, Shadrak, Meshak och Abed-Nego, som du har satt att förvalta Babels provins. Dessa män sätter sig över ditt påbud, o konung. De dyrkar inte dina gudar och tillber inte den gyllene statyn som du har ställt upp” (Dan. 3:9, 12). FMM 341.5
Kungen befallde att dessa män skulle föras fram inför honom. ”Är det sant”, frågade han, ”att ni ... inte dyrkar mina gudar och inte tillber den gyllene statyn som jag ställt upp?” (Dan. 3:14). Han använde hotelser för att få dem att förena sig med folkmassan. Genom att hänvisa till den brinnande ugnen påminde han dem om straffet som väntade dem om de skulle fortsätta att vägra lyda hans vilja. FMM 342.1
Hebréerna vittnade emellertid ståndaktigt om sin trohet mot himlens Gud och sin tro på hans makt att rädda. Att knäfalla inför statyn var en handling som alla uppfattade som ett sätt att tillbe. En sådan hyllning kunde de endast ge åt Gud. FMM 342.2
När de tre hebréerna stod framför kungen blev han övertygad om att de ägde något som de andra visa männen i hans rike inte hade. De hade utfört alla plikter troget. Han ville sätta dem på prov på nytt. Om de bara ville visa sin vilja att förena sig med folkmassan genom att tillbe statyn skulle allt gå dem väl. ”Men om ni inte tillber”, tillade han, ”ska ni i samma stund kastas i den brinnande ugnen”. Med sin hand uppsträckt på ett utmanande sätt krävde han sedan: ”Vilken gud kan då rädda er ur mina händer?” (Dan. 3:15). FMM 342.3