Än en gång sändes det ut en kungörelse från en hednisk kung som upphöjde Daniels Gud som den sanne Guden. ”Därefter lät kung Darejavesh skriva till alla folk och stammar och språk som fanns över hela jorden: ’Jag önskar er fred och framgång! Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område ska bäva och frukta för Daniels Gud. För han är den levande Guden som består för evigt. Hans rike kan inte förgöras, hans välde har inget slut. Han befriar och räddar, han gör tecken och under i himlen och på jorden, och han har befriat Daniel ur lejonens våld’ ” (Dan. 6:26, 27). FMM 366.5
Det gudlösa motståndet mot Guds tjänare hade nu brutits fullständigt. ”Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejavesh regering, det vill säga under persern Koreshs regering.” Genom samröret med honom blev dessa hedniska monarker tvungna att erkänna hans Gud som ”den levande Guden som består för evigt. Hans rike kan inte förgöras” (Dan. 6:28, 26). FMM 366.6
Från berättelsen om Daniels räddning kan vi lära oss att i tider med svårigheter och mörker ska Guds barn förbli just sådana som de var när deras förväntningar var ljusa och hoppfulla och deras omgivning motsvarade allt vad de kunde önska sig. Daniel i lejongropen var samme Daniel som stod inför kungen som statsminister och som den Allrahögstes profet. FMM 367.1
En människa vars hjärta förlitar sig på Gud kommer att vara densamma, både i de svåraste prövningar och i framgång när Gud och människor utstrålar sitt ljus och sin ynnest mot henne. Tron sträcker sig mot det som inte kan ses och griper tag om eviga verkligheter. FMM 367.2