Löftet att ”Serubbabels händer har lagt grunden till detta hus, och hans händer ska också göra det färdigt” blev bokstavligt uppfyllt (Sak. 4:9). ”Judarnas äldste byggde vidare och gjorde framsteg i arbetet genom profeterna Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska ord. Man byggde och slutförde det så som Israels Gud hade befallt och som Koresh och Darejavesh och Artashasta, kung av Persien, hade befallt” (Esra 6:14, 15). FMM 402.1
En kort tid efteråt invigdes det återuppbyggda templet. ”Israels barn, prästerna och leviterna och de andra som hade kommit tillbaka från fångenskapen firade husets invigning med glädje”, och de ”firade påskhögtid på fjortonde dagen i första månaden” (Esra 6:16, 19). FMM 402.2
Det andra templet var inte lika praktfullt som det första, och det blev inte heller helgat genom de synliga tecken på Guds närvaro som tillhörde det första templet. Ingen övernaturlig kraft visade sig när det invigdes. Inget moln med Guds härlighet fyllde den nybyggda helgedomen. Ingen eld kom ner från himlen för att bränna upp offret på dess altare. Guds härlighet bodde inte längre mellan keruberna i det allra heligaste. Arken, nådastolen och lagtavlorna fanns inte där. Inget tecken från himlen visade Guds vilja för de frågande prästerna. FMM 402.3
Genom profeten Haggai hade Gud ändå sagt om den här byggnaden att ”Den kommande härligheten hos detta hus ska bli större än den förra”. ”Jag ska skaka om alla hednafolk, och alla folkens skatter ska komma hit. Och jag ska fylla detta hus med härlighet, säger HERREN Sebaot” (Hagg. 2:10, 8). FMM 402.4