Esras och hans följeslagares sorg över de missgärningar som på ett lömskt sätt hade smugit sig in i det innersta av Herrens verk framkallade ånger. Många av dem som hade syndat blev djupt skakade. ”Folket grät bittert” (Esra 10:1). I viss mån började de inse hur fruktansvärd synden är, och hur avskyvärd den är i Guds ögon. De såg heligheten i den lag som hade uttalats vid Sinai, och många darrade när de tänkte på sina överträdelser. FMM 419.7
En av de närvarande, Shekanja, erkände att allt det som Esra sagt var sant. ”Vi har varit otrogna mot vår Gud genom att ta oss främmande kvinnor från de andra folken här i landet. Men det finns fortfarande hopp för Israel trots detta.” Shekanja föreslog att alla som hade överträtt lagen skulle sluta ett förbund med Gud om att överge sin synd och bli dömda enligt lagen. FMM 420.1
” ’Stå upp’ ”, bad han Esra, ” ’för den uppgiften faller på dig, och vi ska vara med dig. Fatta mod och gå till handling!’ Då reste sig Esra och lät de främsta bland prästerna och leviterna och hela Israel avlägga en ed att de skulle göra som man hade sagt. Och de svor eden” (Esra 10:2-5). FMM 420.2
Detta var början på en häpnadsväckande reformation. Esra och hans medarbetare ansträngde sig för att leda de botfärdiga i Israel in på rätt väg. De visade gränslöst tålamod och oändlig taktkänsla och tog noggrant hänsyn till varje berörd individs rättigheter och välfärd. Framför allt var Esra en lärare som lärde ut lagen. Han ägnade personlig uppmärksamhet åt att pröva varje enskilt fall. Samtidigt försökte han övertyga folket om denna lags helighet och de välsignelser som kan man kan få när man lyder den. FMM 420.3
Var Esra än var verksam började människor åter igen studera de heliga Skrifterna. Man tillsatte lärare som skulle undervisa folket. Herrens lag blev förhärligad och ärad. Man forskade i profeternas skrifter. De avsnitt som berättade om Messias ankomst gav hopp och tröst till många hjärtan som var tyngda av sorg. FMM 420.4