Två gånger under Salomos regeringstid hade Herren uppenbarat sig för honom med erkännande och rådgivande ord. Första gången skedde det i Gibeon i en syn om natten, då löftet om vishet, rikedom och ära åtföljdes av en förmaning om att förbli ödmjuk och lydig. Andra gången var efter invigningen av templet, då Herren än en gång manade honom till trofasthet. Förmaningarna var tydliga, och de löften som gavs till Salomo var underbara. FMM 51.1
På grund av omständigheter, karaktär och liv tycktes han i hög grad vara passande att ta på sig uppdraget och möta himlens förväntan. Trots det står det skrivet: ”Han hade inte hållit vad HERREN befallt.” ”Hans hjärta hade vänt sig bort från HERREN, Israels Gud, som två gånger hade uppenbarat sig för honom. Han hade gett honom befallning om denna sak: att han inte skulle följa efter andra gudar” (1 Kung. 11:9, 10). Och så fullständigt var hans avfall, så förhärdat var hans hjärta genom överträdelse, att hans fall tycktes nästan hopplöst. FMM 51.2
Från glädjen som gemenskap med Gud ger vände sig Salomo till sin nenas njutning för att få tillfredsställelse. Om denna erfarenhet säger han: FMM 51.3
”Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. ... Jag köpte slavar och slavinnor. ... Jag samlade också silver och guld, och skatter från kungar och länder. Jag skaffade åt mig sångare och sångerskor och det som är mannens lust: en kvinna, ja, kvinnor. Jag blev stor och överträffade alla som varit i Jerusalem före mig. ... FMM 51.4
Allt mina ögon begärde gav jag dem. Jag nekade inte mitt hjärta någon glädje, för mitt hjärta hade glädje av all min möda ... Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag lagt ner, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen. FMM 52.1
Sedan vände jag mig om för att betrakta vishet och dumhet och dårskap - för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort! ... Då hatade jag livet ... Jag hatade all min möda som jag haft under solen” (Pred. 2:4-18). FMM 52.2