Kapitlet bygger på Nehemja kapitel 2, 3 och 4.
Nehemjas resa till Jerusalem genomfördes tryggt. De kungliga breven till ståthållarna över provinserna som låg längs hans väg gav honom ett ärorikt mottagande och snabb hjälp. Ingen fiende vågade skada en ämbetsman som skyddades av den persiska kungamakten och som behandlades med stor hänsyn av provinsernas styresmän. Att han kom till Jerusalem med militärt beskydd visade att han hade kommit i ett viktigt uppdrag. FMM 429.1
Men detta skapade avundsjuka hos de hedniska stammarna som bodde nära staden. De hade ofta gett fritt utlopp åt sin fiendskap mot judarna genom att överösa dem med orättvisor och förolämpningar. FMM 429.2
De främsta i detta onda verk var några ledare för dessa stammar: horoniten Sanballat, ammoniten Tobia och araben Geshem. Från första början såg dessa ledare med kritiska ögon på Nehemjas verksamhet, och de försökte på alla sätt att använda sin makt för att korsa hans planer och hindra hans verk. FMM 429.3
Nehemja fortsatte att visa samma försiktighet och klokhet som hittills hade utmärkt hans levnadsbana. Han visste att bittra och beslutsamma fiender stod beredda att motarbeta honom. Därför höll han innebörden av sitt uppdrag hemlig för alla, tills en noggrann undersökning av situationen skulle göra det möjligt för honom att utveckla sina planer. På så sätt ville han försäkra sig om att folket skulle samarbeta med honom. Han ville också sätta dem i arbete innan hans fienders motstånd väcktes. FMM 429.4